Fjällko Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fjällko

1. Fjällko (fjällras, fjällboskap) är en svensk nötkreatursras, som fram till mitten av 1900-talet var en vanlig ras i Norrland.
2. Fjällkon härstammar ursprungligen från norra Sverige och räknas som undergrupp av Svensk kullig boskap (SKB). Som övriga raser inom gruppen är den hornlös. Övriga kännetecken är vit päls, vanligen med svarta eller rödbruna fläckar. Fjällkon är väl anpassad till ett kallare klimat. Den är mindre än de flesta andra koraser och stark och tålig. Med sina cirka 450 kg mjölkar den inte så rikligt, men jämför man avkastningen per kg levande kroppsvikt så mjölkar den i paritet med de större raserna SRB och Svensk Holstein. Dessutom är fjällkons mjölk synnerligen välämpad för osttillverkning då den innehåller hög halt av "bra" protein. Jämfört med mjölk från andra raser är ostutbytet per kg mjölk nästan dubbelt så stort, vilket betyder att det endast går åt 7–8 kg fjällkomjölk för att få 1 kg ost, jämfört med 14–16 kg mjölk från de kommersiella raserna.
3. Fjällkon är en av de utrotningshotade husdjursraser som Statens jordbruksverk ger särskild ersättning för bevarande av. Fjällkon är fortfarande starkt hotad, trots att antalet djur som får stöd ökat kraftigt. Fjällkon har i alla tider hållits som tamboskap för sin mjölkproduktion. Det bistra klimatet i Norrlands inland har format en ko som klarar av att ge en nöjsam avkastning under även de knappaste förhållanden.
4. Det finns idag ca 600 fjällkor som mjölkas och som är anslutna till den svenska kokontrollen. Det är dessa ca 600 djur som kan anses vara den svenska fjällrasens avelsbas, plus ett antal kor som hålls som hushållskor, vilket betyder att de mjölkas och sköts om traditionellt men att de inte provmjölkas och är med i kokontrollen.
5. Det första omnämnandet av de norrländska lantraskorna som en särskild fjällras i litteratur är från första hälften av 1800-talet, då Alexis Noring skriver om "fjellracen" att den "visserligen är liten, men passande för orten och klimatet". Från arkeologiska utgrävningar vet man att hornlösa kor fanns i norra Sverige vid slutet av 1300-talet. Enligt Upplandslagen skall de norrländska korna ofta ha varit hornlösa och vita eller grå till färgen. Det är troligt att de lantraskor som fanns i Norrland, den så kallade fjällrasen, och de lantraskor från vilka rödkullan härstammar, som fanns i södra Sverige har olika invandringsvägar, en östlig och en sydlig. Det finns inga säkra bevis för när den östliga invandringen från vilken fjällrasen härstammar skedde, men det ses som troligt att kor av denna typ har funnits i Sverige sedan vikingatiden. Fjällkon är närmast släkt med den norska rasen Sidet trönder och med nordfinska lantraskor. Islandskon, som härstammar från boskap som kom till Island från Norge på 900-talet är närmast släkt med norska lantraskor av östligt ursprung.
6. Ordet fjällko blev i slutet av 1950-talet slang för polisens svart-vit-färgade polisbilar. Eventuellt förväxlades den svart-vita rasen svensk låglandsboskap med fjällkon. (källa)