Flöjtstämma Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet flöjtstämma

1. 1937 gör Nils Hammarberg, Göteborg, en genomgripande ombyggnad: Traktur och registratur pneumatiseras, nytt fristående spelbord med utökat klaviaturomfång monteras, öververket innesluts i crescendoskåp, flöjtstämmorna omdisponeras och omintoneras (sänkning av uppskärningarna genom ilödning av överlabierna) och nytt bälgverk inrättas. (källa)
2. Flöjtstämmor är labialstämmor med en i regel vidare mensur, vilket ger en rundare och mer övertonsfattig klang som kan associeras till flöjtinstrument. Piporna kan vara såväl öppna som täckta och vara tillverkade av trä eller metall. (källa)
3. Principal är också namnet på piporgelns huvudstämma. Dess klangfärg är inte så rund och övertonsfattig som hos flöjtstämmor, men inte heller så övertonsrik som hos stråkstämmor utan ligger någonstans däremellan. Tonen kan karakteriseras som fast och bärig, möjlig att använda från orgelns allra lägsta toner (16 Hz) upp till de allra högsta (11 000 Hz). Piporna i principalstämmor är öppna upptill och tillverkas numera i regel av metallegering med hög tennhalt, någon gång i stället i koppar, större pipor görs av ekonomiska skäl ofta i trä. Principalerna placeras med fördel helt eller delvis i fasaden. En öppen pipa på stora C, vanligen orgelns lägsta tangent, med samma tonhöjd som stora C på till exempel ett piano, är cirka åtta fot lång. En 16-fotspipa klingar en oktav lägre, en 4-fotspipa en oktav högre och en 2-fotspipa ytterligare en oktav högre. Av fottalet (som alltid avser pipan på lägsta tangenten) kan man således avläsa tonhöjden. Enbart den djupaste principalstämman i ett verk betecknas "Principal", övriga får namn efter vilken överton de förstärker. I ett 8-fotsverk alltså till exempel: Principal 8', Oktava 4', Kvinta 2/3', Oktava 2', Ters 1 3/5', Kvint 1/3', Septima 1/7', Oktava 1'. I ett 16-fotsverk kan förekomma: Principal 16', Oktava 8', Kvinta 5 1/3', Octava 4', Kvinta 2/3' och så vidare. De flesta stämmor av mixturtyp är också sammansatta av principalpipor. (källa)
4. Vanligaste material är hårt trä, tenn mer eller mindre legerat med bly, ibland koppar. Principalstämmor har gärna högre tennhalter, flöjtstämmor lägre (orgelmetall). Metallpipor brukar ha cirkelrunt tvärsnitt, träpipor kvadratiskt eller rektangulärt. Längdvidden varierar från trattform (som är ovanlig) över densamma hela vägen (som är det vanligaste) till starkt konisk. Täckta pipor kan ha smala rör eller öppna koner på hattarna. (källa)
5. Enkla pipor utan fingerhål eller annan anordning för att åstadkomma olika toner kallas normalt inte för flöjter, trots att ljudet åstadkoms på exakt samma sätt. Bland de här piporna finns både enkla folkinstrument och orgelpipor, en av huvudtyperna av orgelstämmor kallas flöjtstämmor. Här finns också visselpipor som används för andra ändamål än musik. Även lergöken är en sorts flöjt. (källa)