Flack Synonymer Betyder Uttal

• slätt

Hur används ordet flack

1. Enkla glidflygplan är konstruerande att omvandla höjd till fart genom att utföra en flack dykning. Vanligtvis flyger man längs med en sluttning. Glidflygplanet kan i gynnsamma fall få termik eller hangkänning, så att det kan stiga i höjd. Glidflygplanen är som regel mycket lätta med en tomvikt runt 100 kg och kan bara bära en pilot. (källa)
2. För orienteringskartor är det normalt med en ekvidistans mellan 2,5-5 meter. Normalt används 5 meter, och 2,5 m i flack terräng. I stockholmsregionen används ofta ekvidistansen 4 meter. Höjdkurvorna är bruna och var femte höjdkurva är tjockare än de andra för att man lätt ska kunna räkna stigning över många höjdkurvor. Dessa kurvor kallas stödkurvor. För att visa mer detaljerat hur höjdnivån ändras mellan två höjdkurvor används hjälpkurvor. Dessa är streckade linjer och mellan en vanlig höjdkurva och en hjälpkurva är hälften så stor höjdförändring som ekvidistansen. Hjälpkurvor används sparsamt. (källa)
3. Meteoroiders beståndsdelar kan avgöras när de passerar jordens atmosfär genom att undersöka ljusspektrat hos de resulterande meteorerna. Deras påverkan på radiosignaler ger också information, vilket är speciellt användbart dagtid när det annars är svårt att observera meteoroider. Mätningar har visat att meteorer kan vara snöbollsliknande objekt med en densitet bara en tredjedel av vattenis, medan andra nickel- och järnrika meteoroider har hög densitet. En relativt liten andel meteoroider träffar jordens atmosfär vid en mycket flack vinkel och passerar ut i rymden igen vilket kan ge upphov till en spektakulär eldboll som färdas över himlen. (källa)
4. Även vid en total månförmörkelse svartnar inte månen helt, utan den syns svagt röd och kallas därför även blodmåne. Orsaken till detta är att solljus som passerar nära jordranden genom jordens atmosfär bryts (refraktion) på grund av jordens krökning och densitetsminskningen med höjden i atmosfären. En del ljus når därför månen. Det är dock främst det röda ljuset som klarar den långa färden i flack bana genom atmosfären, medan ljus med kortare våglängder (t.ex. blått ljus) inte når fram på grund av Rayleigh-spridning (av samma skäl är solen röd vid solnedgång). (källa)
5. Under slutet av 1800-talet användes takbrytning med igensättning vilket nyttjas än idag, men med vissa modifikationer. Man arbetade sig nerifrån och uppåt i ett brytrum, och fyllde samtidigt på med gråberg utan utvinningsvärd malmhalt för att få lagom arbetshöjd. Inte så långt efter kom magasinbrytningen vilket liknade takbrytningen, men med den skillnaden att man lät malmen ligga kvar som golv, och tappade underifrån ut endast så mycket att arbetarna fick bra arbetshöjd. Mycket vanlig metod i järnmalmsgruvor fram till 60-talet. Rum- och pelarbrytning förekommer där malmen är flack, det vill säga den är ungefär som en bordsskiva till format och läge. Som namnet antyder bryter man i rum och kvarlämnar med jämna mellanrum pelare av malm som stöd för taket. Metoden användes bland annat i Laisvallgruvan i Laisvall. (källa)
6. Platå, högplatå eller högslätt är inom topografi ett höglandsområde med relativt flack terräng. (källa)
7. Rörsångaren mäter 12,5–14 cm lång och har ett vingspann på 17–21 cm. Vikten är ungefär 10-15 gram. Ovansidan är brun där ryggen ofta med svagt olivgrå ton medan övergumpen mer rostbrun. Undersidan är beigevit och strupen vitaktig. Den har flack panna, lång, smal och spetsig näbb och gråbruna ben. Könen är lika. (källa)
8. Segelflygplan är ett roderstyrt luftfartyg som primärt framdrivs av tyngdkraft som omvandlas till fart framåt när flygplanet befinner sig i en lång flack dykning. Lyftkraft för att hålla det flygande genereras samtidigt. För att vinna höjd måste antingen en bogsering ske (i samband med start) eller måste en naturkraft utnyttjas till exempel termik, hang- och våguppvindar. (källa)
9. Stensättning är den skandinaviska forntidens vanligaste typ av gravöverbyggnad. Den förekommer från yngre bronsåldern till yngre järnåldern och består av packad sten i några få lager, oftast cirkelrund till formen. Kännetecknande för en stensättning är att den har en flack profil: den har ingen högre topp eller ås (som ett röse eller en hög har). Ibland är de övertorvade, vilket innebär att stenpackningen övertäcktes av ett lager av jord eller sand, idag ofta gräsbeväxt. Ofta omgärdas stensättningen av en kantkedja bestående av tättlagda, ofta något uppstickande stenar. Det förekommer även ofyllda stensättningar med enbart kantkedja. Stensättning ska ej förväxlas med stenkrets som består av glesa uppresta stenar. (källa)
10. Vattentorn, eller högreservoarer, har till syfte att utjämna skillnaden mellan pumpad vattenmängd och vattenförbrukning, att tjäna som reserv vid större rörbrott och för eldsläckning samt att hålla konstant tryck inom förbrukningsorten. Högreservoarerna är, beroende på reservoarplatsens höjdläge i förhållande till förbrukningsorten, helt eller delvis nedsänkta i marken, placerade direkt på marken, upplyfta på pelare eller, vid mycket flack terräng, förlagda i torn. Vattentornen byggdes förr av murverk med cisterner av gjutjärn eller smidesjärn. Senare utfördes vanligen tornen av murverk i kombination med ett skelett av armerad betong, uteslutande av betong eller murverk, eller också användes ett gallerverk av smidesjärn. Cisternerna var vanligen av smidesjärn eller armerad betong. (källa)