Flaxa Synonymer Betyder Uttal

• fladdra

Hur används ordet flaxa

1. Ryttla är en flygförmåga hos vissa fåglar att "stå stilla" i luften genom att kraftfullt, men inte nödvändigtvis snabbt, flaxa upp och ned med vingarna samtidigt som de reser upp kroppen något. Detta resulterar i fågelns huvud befinner sig över ungefär samma punkt relativt marken över tid. Att ryttla är mycket energikrävande för fågeln och kräver även lyftkraft via vind. Tekniken nyttjas exempelvis av flera tärnor, kungsfiskare och rovfåglar vid födosök, oftast i öppna landskap eller över vatten. En teknik vid födosök är att fågeln ryttlar högt uppe i skyn, för att sedan sänka sig en bit, och till slut blixtsnabbt dyka och försöka fånga bytet. Andra arter ryttlar istället på lägre höjd och dyker direkt efter bytet. Vissa fåglar, som sånglärka, ryttlar under sin spelflykt och en del små tättingar som mesar och flugsnappare kan ibland ses ryttla under födosöket. Även kolibrier står still i luften när de suger nektar ur blommor men använder sig av en helt annan flygteknik som inte brukar betecknas som ryttling. (källa)
2. Liksom tics, är stereotypier mönstrade och återkommande, och förvärras av trötthet, stress och ångest. Till skillnad från tics, börjar stereotypier vanligen före treårsåldern, omfattar mer av kroppen, är mer rytmisk och mindre slumpmässig. Exempel på tidiga tics är saker som att blinka och harkla sig, medan att flaxa med armarna är en vanligare stereotypi. Stereotypier har inte den ständigt föränderliga, tilltagande och avtagande natur som tics har. Stereotypier kan förbli konstant i flera år. Tics undertrycks under korta perioder. Barn försöker sällan medvetet kontrollera en stereotypi, men de kan distraheras från en. (källa)
3. Tamgäss är mycket större än sina vilda släktingar och det finns raser som väger upp till 10 kg, vilket kan jämföras med ett maximum av 3.5 kg hos svangås och 4.1 kg hos grågås. Detta påverkar deras kroppsform. De vilda gässen har en horisontell kroppshållning med slank bakdel medan tamgäss har en sattare kroppshållning, kortare ben och mer lagrat fett i bakdelen vilket ger tamgässen en mer upprätt kroppshållning. Detta förhindrar även tamgäss från att flyga. Dock kan de springa och flaxa med vingarna, om de blir uppjagade, och kan då få upp båda fötterna i luften för kortare stunder. (källa)