Flexion synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas flexion

Flexion uttalas flex|ion [-k?o´n] el. flekt|ion -en -er.

Flexion betyder ordböjning.

Ordformer och varianter av flexion

Flexion är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet flexion

Huvudets flexions- och extensionsrörelser sker huvudsakligen i leden mellan den första halskotan och occipitalbenet (atlantooccipitalleden). Cervikalpelaren är dock jämförelsevis mobil och huvudets rörelser är delvis beroende av flexion och extension i själva ryggraden.

Handleden består egentligen av flera leder av olika typ. Den viktigaste är radiokarpalleden mellan strålbenet (radius) (samt i begränsad omfattning armbågsbenet (ulna) och handloven (carpus). Tillsammans med handlovens leder medger radiokarpalleden utsträckning (extension/dorsalflexion) och nedsänkning (flexion/volarflexion) av handen på nästan 90°. Dessutom finns en rörlighet i sidled (adduktion/ulnarföring samt abduktion/radialföring) på 20° respektive 40°.

Rörelserna i leden är framför allt flexion och extension. Hasleden är uppdelad i fyra ledavdelningar: Tarsocruralleden, proximala intertarsalleden, distala intertarsalleden och tarsometatarsalleden. Tarsocruralleden, som även kallas tibiotarsalleden, är en gångjärnsled och även den största och viktigaste ledavdelningen i hasleden. De tre övriga är så kallade glidleder.

I leden medges flexion på 0–160°, extension på 0–30°, abduktion på 0–45°, adduktion på 0–30°, utåtrotation 0–60° och inåtrotation på 0–40°.

Tillsammans ger nackens två leder tre frihetsgrader och fungerar funktionellt som en kulled. Flexion-extension (böjning framåt-bakåt) och lateralflexion (böjning i sidled) sker i övre nackleden, (atlantooccipitalleden, art. atlantooccipitalis) mellan ringkotan (atlas, den översta ryggkotan) och nackbenet (os occipitale). Rotation av huvudet (i horisontalplanet) sker i nedre nackleden (atlantoaxialleden, art. atlantoaxialis) mellan ringkotan och tappkotan (axis, den näst översta ryggkotan).

Viss rotation förekommer mellan bröstkotorna, men lederna mot bröstkorgen (thorax) förhindrar mycket av flexionen i denna del av ryggraden.

Hos vuxna män är ryggmärgen i genomsnitt omkring 45 cm lång och hos kvinnor omkring två centimeter kortare. Ryggmärgens position varierar dock med ryggradens rörelser så att den vid flexion av ryggraden dras något uppåt. Dessutom varierar dess längd i förhållande till ryggraden under fosterlivet. (Se fosterutveckling nedan).

Axelns flexibilitet beror till stora delar på att skulderbladet inte är ledat till bröstkorgen utan kan glida lateralt och vertikalt. Genom att rotera vid flexion och abduktion av överarmen medger skulderbladet en abduktion av överarmen på nästan 180°.

Tonus är beteckningen på den muskelspänning som normalt finns i en muskel och som ger ett motstånd mot en passiv (påtvingad) flexion eller extension i en led, på så sätt är muskeltonus viktig för kroppshållningen. Avsaknad av tonus kallas för atoni. Atoni förekommer som ett normalt tillstånd under REM-sömn för att förhindra att den sovande agerar ut sina drömmar, men förändringar i tonus (både ökad och minskad tonus) kan också förekomma vid olika neurologiska sjukdomar. Även om man slappnar av helt i armen så finns det ett motstånd i armen (den vill inte räta på sig).

Främre tredjedelen (pars anterior): Framåtpendling (flexion), adduktion och inåtrotation av axelleden.