Flinta Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet flinta

1. Den engelske naturforskaren Robert Hooke studerade på 1670-talet gnistor som han åstadkom med flinta och stål. Han kom till slutsatsen efter att ha studerat resultatet i mikroskop att gnistorna var partiklar av stål som blivit glödgade och smält. Dessa blir tillräckligt heta för att tända eld. (källa)
2. Slagna stenverktyg tillverkades under stenåldern ofta av material med finkorning kristallstruktur, som flinta, kalcedon eller obsidian, men även av grövre material som kvarts, kvartsit eller grönsten. Slipade stenverktyg tillverkades av grovkornig sten som basalt, ryolit, granit eller andra magmatiska bergarter, vars grova struktur gjorde dem lämpade att mala och slipa andra material, som växter och andra stenar. Många praktfulla stenyxor tillverkades just av grönsten. (källa)
3. Dolkar och knivar i obsidian eller flinta hade tillverkats långt tidigare, med utmärkt skärpa. De fungerade dock sämre som stridsvapen på grund av sin skörhet. De flesta primitiva folk har huvudsakligen använt sig av stridsklubbor av olika slag, med bättre räckvidd. Ett vapen som utgör en övergång mellan kortsvärd och klubbor är dolkstaven. Med bronsens/kopparens intåg började man dock att tillverka kortsvärd. (källa)
4. Hälleflinta är en metamorf bergart som i huvudsak består av en tät och finkornig form av leptit. Dess färg är mörkare eller ljusare brun eller brungrå till nästan svart. Den mörkare varianten kan ibland i hög grad likna flinta, som den dock lätt kan skiljas från genom smältundersökning. Vid söndervittring blir hälleflintan ljusgrå eller gråvit, och i regel är den mycket klyftad och går lätt sönder i oregelbundna, skarpkantade stycken. Somliga typer visar tydlig skiffrighet och övergår i hälleflintsskiffer. Ibland är hälleflintan porfyrisk på grund av förekommande kvarts- och fältspatkorn. (källa)
5. Vanliga fynd i hällkistor är bland annat fint bearbetade små pilspetsar av flinta, hängsmycken av skiffer och bärnstenspärlor. I några hällkistor har man funnit enstaka bronsföremål, vilket visar att de har använts även efter stenålderns slut. Allt detta är dock mer undantag än regel. Vanligen påträffar man flintdolkar, vilka var vanliga för sin tid, men säreget nog sällan flintskärar från samma tid och aldrig enkla skafthålsyxor, som var mycket vanliga vid den perioden. Detta antyder att de som gravlades var andra människor än de som använde flintskäror och enkla skafthålsyxor eller att dessa föremål inte hade med dödsriket att göra. (källa)
6. Hornsten/Chert - oren grå variant (flinta och kalcedon). (källa)
7. Vid uppvärmning till 575 °C övergår kvarts snabbt till högkvarts, som vid högre temperatur långsamt småningom övergår i kristobalit. Vid 1 720 °C smälter kiseldioxid. Vid förhöjt tryck eller närvaro av föroreningar förekommer modifikationerna tridymit, coesit och stishovit. Förutom dessa nämnda modifikationer som samtliga är kristallina kan kiseldioxid uppträda med oordnad struktur och kallas då kvartsglas eller kiseldioxidglas. Oordnade kiseldioxidstrukturer innehållande vatten kallas sammanfattande kiselsyragel (även kallad kiselgel), som uppträder som mineralerna opal, karneol, agat, kalcedon, onyx, jaspis och flinta. Gemensamt för alla modifikationerna av kiseldioxid är att de är uppbyggda av kiselatomer som var och en är bunden till fyra syreatomer, medan varje syreatomer är bunden till två kiselatomer. Man kan se det som ett rymdnät av SiO4-tetraedrar med gemensamma hörn. (källa)
8. Flinta, Gustaf, Handledning i korgflätning för slöjdskolor och enskilde jemte en kort anvisning om pilodling, bearb. efter N.C. Rom m.fl. Med 27 träsnitt, Stockholm, 1881, LIBRIS-id 2646569. (källa)
9. På 1500-talet uppfanns i Spanien luntlåset som var första upphovet till gevärslåset. Nästan samtidigt med luntlåset uppfanns hjullåset som medförde den fördelen att man slapp använda levande eld (lunta). Vid detta slags lås uppkommer eld genom friktion mellan svavelkis och ett roterande, räfflat stålhjul. På 1600-talet uppfanns vidare det spanska flintlåset (snapplåset). Vid dessa lås uppstår eld genom slag mellan flinta och eldstål. (källa)
10. Worsaae gjorde en inspektionsresa till Meilgaard. Där han ganska snart började ana att kökkenmöddingarna egentligen var människoskapade. Alla mussel- och ostronskal var öppnade, och bankarna innehöll mängder med aska, ben, redskap och tillverkningrester i flinta samt lerskärvor efter krukor. Vid jultid samma år undersökte Worsaae en nyfynnen skalhög nära Havelse kvarn på norra Själland, vilken övertygade honom om att hans teori var rätt. (källa)