Flintredskap Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet flintredskap

1. även om det framför allt förknippas med uppgörande av eld. Från stenåldern och framåt hade fnösket stor betydelse för människans möjligheter att hålla sig varm i kallt klimat. Ett arkeologiskt bevis för detta utgör fyndet på 1990-talet av Ismannen. Ismannen levde omkring år 3 300 f. Kr. under den period som kallas kopparstenåldern. Han bar med sig en läderpung med några flintredskap, fnöske och svavelkis. (källa)
2. Området kring Råån har varit periodvis befolkat under en lång period bakåt i tiden. Under stenåldern fram till vikingatidens slut var Råån och dess biflöden platsen för den centrala bygden för hela nuvarande Helsingborgstrakten. Under senmesolitikum, vid cirka 4100 f.Kr., låg vattennivån avsevärt högre än den gör idag, mellan åtta och nio meter över dagens havsnivå som högst. Kustlinjen och Rååns utlopp låg då ungefär där Raus kyrka står idag. Vid Rååns mynning, mellan kustlinjen och Lussebäckens utlopp i Råån, har man cirka sju meter över havet funnit en boplats från Ertebøllekulturen. Från denna bosättning har flera fynd av flintredskap gjorts i ett relativt djupt kulturlager, vilket tyder på att bosättningen funnits under en längre tid. Både inom socknen och i Gantofta i Kvistofta socken strax söder om sockengränsen har också stenkammargravar påfunnits. Graven inom Raus socken var en megalitgrav från tidig- eller mellanneolitikum och togs bort vid byggandet av Europaväg 6 i början av 1960-talet. Neolitikum markerar jordbrukets intåg i trakten och bosättningar har också hittats från denna tid, bland annat ett ovanligt mesulahus beläget på en platå på norra sidan av Rååns dalgång. (källa)
3. I Brommekulturens redskapformer återfinns bland annat flintredskap framställda av avlånga avslag och spån. (källa)
4. Den förste som i skrift nämnde om sliprännorna var troligen Danska kyrkans superintendent i Visby stift Hans Nilssøn Strelow i sin Guthilandiske Cronica, som utkom år 1633 i Köpenhamn. Han skriver där om en sorts stenar, "vilka är så som en veckad kudde på ovansidan". Det kan knappast röra sig om någonting annat än sliprännor. Han förmodade att det rörde sig om naturbildningar ("Guds sköna skapelse"). I mitten av artonhundratalet skrev Pehr Arvid Säve om Gotlands historia. Han var antagligen den förste som mera ingående studerade stenarna med sliprännor, av honom benämnda "sliparestenar". Ur Säves anteckningar: Man säger att våra förfäder i dem slipat sina svärd – eller ock att draken i dem skurat sitt gods. – Troligen hafva dessa stenar blifvit begagnade att på dessa slipa våra förfäders stenvapen och flintredskap, som man kallar 'Thors-kilar', och som på Gotland finnas talrika fastän aldrig af landets sten eller kalk. (källa)