Flottningsled Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet flottningsled

1. Flottning eller timmerflottning är ett sätt att transportera timmer i strömmande vattendrag från skogarna i inlandet till gruvor nedströms och sågverk, som ofta låg vid kusten. Timret fick följa med det strömmande vattnet i älvar, åar och bäckar och i mindre strömmande delar av vattendragen samlades timret ihop i stora flot (även kallat timmernot) och spelades eller bogserades till ställen där strömmen kunde ta det vidare. Utöver timmerflottning förekom transport av tjärtunnor, som längst i Vindelälven fram till ca 1940. Vattendrag som användes till flottning benämndes flottningsleder eller flottleder. Flottningen avslutades vid ett så kallat skilje där sorteringen skedde, det vill säga att timret sorterades efter ägare. (källa)
2. Flottarkojor var den bebyggelse som flottare anlade utmed flottningsleder för att möjliggöra sömn under de ganska ofta långa transporter av timmer där flottarna följde timrets framfart i vattnet. De byggdes ofta av mer permanent slag än kolarkojor med regelrätt timmer, tak och eldstad. Gamla flottarkojor som underhållits hjälpligt genom åren används idag ofta av föreningar eller finns tillgängliga för allmänheten. (källa)
3. På vattensågarnas tid, redan på 1700-talets början, hade älven börjat utnyttjas för flottning av timmer från skogsområden längre upp i älvdalen – bland annat ned till Lo vattensåg. När det enorma timmerskiljet anlades vid Sandslåön, som ett resultat av att ångsågarna etablerades, i början av 1870-talet växte älvflottningen snabbt i omfattning. Ångsågverken kunde drivas praktiskt taget året runt. Snart arbetade sommartid närmare 700 man ute på timmerskiljet. När cellulosaindustrierna kom, placerades från Väja till Utansjö, började man hämta timmer ända från norra Jämtland och södra Lappland. Ett stort antal flottleder genom älvar, biflöden och sjöar växte fram och på Ångermanälven flottades snart den särklassigt största mängden timmer i Skandinavien. Några flottningsleder nämns här. Timmer som avverkats uppe vid Kultsjön och Malgomaj togs via vattensystemen förbi Vilhelmina och Åsele och in i Ångermanälven. Timmer som avverkats i Strömsunds kommun nådde Ångermanälven via Faxälven och Fjällsjöälven, en sammanlagd flottningssträcka på 30–35 mil. (källa)
4. Lagan har även varit av betydelse som sjöled, i ett dokument från 1751 berättas att sjöfarten på ån tidigare bedrevs av små jakter, Torekobåtar. Även senare har jakter fört transporter utmed Lagan. Sjöfart i Lagan har dock varit besvärlig på grund av ojämn vattenföring och många grund. 1876-1881 gjordes försök att få till stånd ångbåtstrafik utefter Lagans nedre lopp, men planerna kom att skrotas. Viss trafik har dock förekommit från Laholm och ned till Lagans utlopp, särskilt Laholms sågverk transporterade virke från Laholm längs med Lagan ned till havet och sedan vidare upp till Halmstad. I början av 1890-talet blev Lagan från Vidöstern ned till Strömsnäs och Timsfors Bruk utlåst som officiell flottningsled, men flottning hade förekommit på Lagan långt tidigare. (källa)
5. Lygnern brukades även som flottningsled, i äldre tid användes flottar med träsegel som länsade timret de skogrika trakterna i Mark över Lygnern och ned i Rolfsån. Flottningen fortsatte in på 1930-talet, senare med roddbåtar eller bogserlinor. (källa)
6. Som flottningsled var Norsälven den tionde i ordningen av Sveriges älvar. Under 1950-talet flottades det årligen 6 230 000 stock eller 511 000 fastkubikmeter på älven. (källa)