Flygare Synonymer Betyder Uttal

• pilot

Hur används ordet flygare

1. Getingarna har två par vingar som i viloläge hålls hopvikta längs med kroppen. Fasettögonen är njurformiga. Vuxna getingar äter frukt och nektar, men matar sina larver med animaliskt protein, främst tuggade insektslarver, men även kött, fisk, skaldjur, ägg och andra flygande insekter. Rå fisk och fiskrens är en mycket uppskattad föda. Flygande insekter fångas vanligen i flykten av getingarna, som är goda flygare med förhållandevis bra synförmåga. I likhet med andra gaddsteklar, utom honungsbin har getinghonorna en gadd kopplad till en giftkörtel som inte lossnar vid stick, varför gadden kan användas gång på gång. Gadden utgörs av den ombildade äggledaren. (källa)
2. En harkrank ser lång och gänglig ut, med mycket långa ben och en lång slank kropp. Vingarna hos merparten arter hålls ofta utfällda vid vila så att de stora svängkolvarna (som har en stabiliserande funktion på insekten) syns tydligt. Till skillnad från stickmyggorna är harkrankarna svaga och dåliga flygare med en tendens att vackla i oförutsägbara mönster under flykt. De är lätta att fånga, men det är lätt hänt att skada deras ömtåliga ben av misstag, även om man inte direkt rör vid dem. (källa)
3. Havssulan födosöker genom att störtdyka ner i havet i hög fart efter att ha lokaliserat bytet med synen. De äter mestadels småfisk som samlas i stim nära ytan, särskilt sill, makrill, skarpsill och tobis. Trots att havssulan är en stark och skicklig flygare är den synnerligen klumpig när den lyfter och landar. (källa)
4. När inte hässjan används för att torka hö, samlas delarna ihop och bildar en rokall. Enligt obekräftade källor trodde tyska flygare att det var luftvärnskanoner och undvek att flyga över ängar med rokallar. (källa)
5. Bromsar är kraftigt byggda och har ett stort huvud och stora, skimrande fasettögon. Mundelarna är stickande och sugande. Beroende på art varierar längden från 6 till 30 mm. De är snabba flygare och fäbromsen kan komma upp i en hastighet av 60 km/h. (källa)
6. Lärkfalk (Falco subbuteo) är en medelstor falk som häckar över stora delar av Palearktis. Den är en snabb och skicklig flygare som lever av stora insekter och småfåglar som den fångar i luften. För sitt födosök är den beroende av vatten varför den ofta uppträder vid sjöar, myrar eller vid kusten. Den placerar ofta sitt bo i ett övergivet kråkbo, gärna i en hög tall. (källa)
7. Milo Garrett Burcham – amerikansk flygare. (källa)
8. Ormörnen är en välutvecklad flygare och tillbringar mer tid i luften än de andra arterna i släktet. Den föredrar att kretsa över kullar och bergstoppar på plana vingar på uppåtvindar och jagar oftast från en höjd på upp till 500 meter. I öppna landskap ryttlar den gärna som en tornfalk. (källa)
9. Pilgrimsfalken är muskulös och en aggressiv flygare som slår sitt byte, nästan uteslutande fåglar i duvstorlek, i störtdykningar om över 200 km/h. Vad gäller maxhastigheten har olika studier pekat på olika resultat från 320 km/h till hastigheter på över 380 km/h. Dessa hastigheter gör att pilgrimsfalken sedan länge benämns som världens snabbaste djur men några faktiska vetenskapliga studier som prövat detta finns inte. I boken The Gyrfalcon hävdar Eugene Potapov och Richard Sale istället att jaktfalken kan vara snabbare. (källa)
10. En flygförare eller pilot är en förare av luftfartyg, en flygare. Uttrycket är det engelska ordet för lots, och kom redan i början av 1900-talet att bli den engelska beteckningen på flygförare. När flyget kom till Sverige följde även pilot med som lånord. I svensk militär terminologi är dock den vanliga beteckningen flygförare snarare än pilot. I vardagstal brukar militära piloter betecknas stridspiloter eller stridsflygare för att skilja dem från trafikflygare och andra civila piloter. En rymdfarare som styr en rymdfarkost, till exempel en rymdfärja eller en månlandare, kan även kallas rymdpilot. En pilot som provflyger luftfartyg under utveckling eller större modifiering kallas provflygare eller testpilot. (källa)