Flygplanskropp Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet flygplanskropp

1. Flygplanet var tvåsitsigt och de båda personerna ombord satt i tandem framför vingarna. Flygplanskroppen som var kantig i formen tillverkades i en fackverkskonstruktion som kläddes med träfanér. Den undre vingen som var kortare än den övre vingen var infäst i flygplanskroppens undersida. Från den undre vingen fanns 12 stycken stöttor som bar upp den övre vingen. En 100 hk Gnôme roterande stjärnmotor med skjutande propeller var monterad mellan den övre vingen och flygplanskroppen bakom sittbrunnen. Vingarna var utformade av två balkar med tvärstöttor som bildade en ram som kläddes med duk. Landstället kunde förses med hjul eller flottörer. Flygplanet kom att licenstillverkas i ett flertal länder, bland annat i Ryssland. (källa)
2. Flygplanet var dubbeldäckat med det undre vingparet monterat i underkant av flygplanskroppen. Den övre vingen bars upp av fyra stycken vingstöttor och två V-formade stöttor från flygplanskroppen. Endast det övre vingparet var försett med skevroder. Flygplanskroppen var försedd med två öppna sittbrunnar i tandem placering under den övre vingen. Hjullandstället var fast med en sporrfjäder under höjdrodret. Som alternativt landställ kunde flygplanet förses med flottörer. (källa)
3. Kroppen var tillverkad i en träfackverkskonstruktion som kläddes med duk. Stjärtpartiet bestod av ett delat höjdroder med sidrodret monterat mellan de två halvorna. Från framkanten av sidrodret löpte en stor svängd fena ner mot flygplanskroppen. Landstället bestod av två flottörer, monterade under vingen med en liten flottör under fenan, för att avlasta stjärtpartiet. Dessutom satt en liten flottör i vardera vingspetsen, för att förhindra vingen att skära ner i vattnet. Flygplanskroppen var utrustad med två öppna sittbrunnar i tandem strax bakom vingen. Piloten satt i den främre, medan spanaren satt i den bakre sittbrunnen, för att även kunna betjäna den rörliga kulsprutan. Vingarna var uppbyggda runt träbalkar och spryglar som kläddes med duk. Den nedre vingen var infäst i underkant av flygplanskroppen. Från undervingen löpte 12 stöttor som bar upp övervingen. Som kraftkälla valdes en vattenkyld 12-cylindrig Sunbeam Maori V-motor som drev en fyrbladig dragande propeller. Mellan de båda flottörerna fanns en fästanordning för en torped. Med en torped ombord kunde flygplanet bara starta med halva mängden bränsle och därmed begränsades operationstiden till 45 minuter. (källa)
4. Fh 104 var ett lågvingat monoflygplan med täckt kabin. Besättningen bestod i en pilot som var placerad längst fram i kabinen. Bakom förarplatsen fanns två rader med stolar med två stolar i var rad. På flygplanskroppens vänstra sida fanns två stora dörrar, en för var stolsrad, för att underlätta av och påstigande, samt en aktre dörr till bagageutrymmet, som var placerat bakom den bakersta stolsraden. Flygplanet var fullständigt utrustat för mörker och blindflygning. (källa)
5. De tidiga flygplanen, till exempel Bröderna Wrights Flyer var försedda med medar, som i första hand användes vid landningen. När flygplanens hastighet ökade, försågs medarna med hjul. Så småningom ersatte hjulen medarna helt och hållet för landbaserade flygplan. Många tidiga flygplan från 1910- och 1920-talen var sjögående (de kan starta och landa på vatten) eller amfibier (de kan starta och landa på både land och vatten). De senare var försedda med flottörer, flytelement. Man ska dock inte förväxla flottörförsedda flygplan med flygbåtar, vilka är sjögående flygplan där underdelen av flygplanskroppen är utformad som en båtköl. (källa)
6. Flygplanet PL-8 specialmodifierades för Charles Nungesser och François Coli flygförsök över Atlanten 1927. Flygplanet utrustades med en 12-cylindrig Lorraine-Dietrich V-motor på 450 hk. Vattenkylarna monterades in i det undre vingparet. Motorn drev en tvåbladig propeller av duralumin med 3,8 meters diameter, frigången från marken vid start var 20 cm. Hjullandstället som vägde 123 kg kunde frigöras från flygplanskroppen efter start för att minska flygplanets luftmotstånd och vikt. För den händelse man skulle tvingas att nödlanda på vattnet utformades flygplanskroppen vattentät och i en skrovform som möjliggjorde en vattenlandning. Flygplanet kunde dock inte återstarta från en vattenyta och sjögången fick inte vara för häftig, då flygplanet inte var sjöutrustat med vattenroder. (källa)
7. Hawker Osprey var ett biplan med vingar som kunde fällas in mot flygplanskroppen för att spara utrymme ombord på fartygen. Första flygningen skedde 1932. Flygplanskroppen bestod av en skelettkonstruktion i stål- och aluminiumrör som sedan dukbekläddes. Landstället var en fast konstruktion med hjul. Motorn var en V-formad 12-cylindrig Rolls-Royce Kestral II som senare utvecklades vidare under perioden Osprey tillverkades. (källa)
8. Desoutter var ett kabinförsett högvingat enkelvingat flygplan med plats för tre personer. Flygplanet var försett med ett brett, fast hjullandställ, som var förankrat i med en stötta mot vingbalken, samt en v-formad rörkonstruktion mot flygplanskroppens undersida. Som avlastning för stjärtpartiet fanns en sporre monterad under fenan. Det kom senare att vidareutvecklas med en de Havilland Gipsy III-motor, nykonstruerade skevroder och hjulbromsar. (källa)
9. Efter förhandlingar fick man köpa en tidigare RAF Lancaster (serienummer RA 805) som fördes över till Hamble för ombyggnad. På flygplanskroppens undersida byttes all lättmetall ut mot rostfri stålplåt för att undvika struktur- och värmeskador. Bombrummet förstärktes och försågs med upphängningsanordningar och motorfästen och under buken placerades en stor motorgondol. För att skydda sporrhjulet från det varma utblåset gjordes det infällbart. På den plats där den tidigare radiooperatören suttit monterades alla övervakningsinstrument som var anslutna till jetmotorn. (källa)
10. Ett fientligt flyg kan avisas om det flyger in över svenskt territorium. Avvisning sker först och främst genom att tippa på flygplanskroppen för att markera för det fientliga flyget. Så här kunde det gå till för Saab 35 Draken: Avvisning av flygplan som har kommit in på svenskt område sker med internationella tecken. Ledarplanet går ut till vänster, tippar med vingarna och anvisar en ny kurs tillbaka ut över havet, medan tvåan avvaktar bakom beredd att ingripa. Också eskort till landning kan förekomma. Nu sker ingripandet till höger, landningsstället tas ut i god tid för att visa att flygbasen finns i närheten. En sväng rätt in över fältet som en slutlig anvisning. Några andra kommunikationsmöjligheter än vingtippningar finns normalt inte. Ett ingripande mot främmande militära flygplan innebär en viss kalkylerad risk. Det är motiveringen till att det finns skarp ammunition i automatkanonerna. (källa)