Foderblad Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet foderblad

1. Bladen är motsatta och de flesta av dem sitter i en bladrosett vid marken. Blommorna är trumpetformade och den vanligaste färgen är blå, men det finns även vita, krämfärgade, gula och röda blommor. De blå är vanligast på norra halvklotet och röda i Anderna. Vita arter dominerar på Nya Zeeland, även om de inte är särskilt utbredda där. Vanligen har blommorna 5 kronblad och 5 foderblad, men antalet varierar mellan 4 och 7 för olika arter. Alla gentianor har en stark besk smak som beror på innehållet av glykosiden, gentiopikrin. (källa)
2. Gullbräcka är en tuvbildande, flerårig ört Stjälkarna är nedliggande eller uppstigande. Bladen sitter strödda, de är ljust gröna, köttiga och halvtrinda, med körtelhår i kanterna. Blommorna sitter ensamma eller några få tillsammans i stjälkens topp. Foderbladen är kala, uppåt- eller utåtriktade. Kronbladen guldgula eller orange till brunröda, vanligen med röda prickar, de är ungefär lika långa som foderbladen. Gullbräcka blommar i juli-augusti, i Sverige. (källa)
3. Stödblad kan sitta vid blomskaftets bas och blad på själva skaftet kallas förblad. Blomaxeln är den del där skaftet övergår i blomman. Blommans blad sitter vanligen i två kransar och kallas tillsammans hylleblad. Hyllebladens placering i förhållande till fruktämnet varierar inom olika familjer och man brukar tala om översittande, kringsittande eller undersittande hylle (se Pistill). Hyllebladen kan ofta skiljas i foderblad och kronblad. De enhjärtbladiga växterna har ofta två kransar med tre blad av likartat utseende, vilka brukar kallas kalkblad. Foderbladen är ofta gröna eller bruna, fria eller hopväxta. Kronbladen är i regel färgade och fungerar som skyltorgan för pollinerande insekter. (källa)
4. Pappus är hår eller fjäll på frukten från en korgblommig växt. Det kallas också pensel. Pappus delas in i fjäderpensel (med förgrenade hår) och hårpensel (med ogrenade hår). Flyghåren på maskrosbollar är en pappus. Troligen är pappus bildat av omvandlade kronblad eller foderblad, men den evolutionära bakgrunden är osäker. (källa)
5. Häggmispel är en buske eller ett mindre träd, och blir upp till fem meter hög. Arten är ljuskrävande, men tål vind. Som förvildad hittas den ofta i skogsbryn, lövskogar, vägrenar och dungar i anslutning till gårdar. Dess vita blommor sitter i upprätta klasar och kronbladen är 6–10 mm långa, ungefär hälften så breda och omvänt äggrunda i formen. Bladen är strödda, elliptiska till äggrunda och 3–6 cm långa. Bladens kanter är sågade och unga skott är gult till grått ludna undertill. Frukten är rund, 8–10 mm bred och blå till svart i färgen. Fruktens foderblad är riktade snett uppåt och dess spets är täthårig. Till skillnad från flera andra arter i häggmispelsläktet, såsom svensk häggmispel, sen häggmispel och prakthäggmispel, är frukten inte att betrakta som smaklig. (källa)
6. Växten har i likhet med sin nära släkting kapkrusbär små bär, inneslutna inuti ett dekorativt hölje av foderblad. Bären hos judekörs är ätliga när de är mogna (det vill säga röda), men både blad och omogna frukter är giftiga på grund av deras innehåll av solanin och physalin. Giftigheten inskränker sig dock endast till illamående. De gröna växtdelarna är giftigare än bäret, som dock kan ha en brännande smak (åtminstone som omoget). Blomfodret är starkt bittert. (källa)
7. Blommorna utgörs av fem fria foderblad. Kronblad saknas. Det finns även en rent vit varietet, Caltha Alba. Honungsavsöndringen är inte bunden vid hyllebladen eller ståndarna, utan det är pistillerna, som i en liten grop på vardera sidan av fruktämnet har de sockeralstrande körtlarna. Blomman har en svag doft som påminner om kautschuk. Bladen är hjärtformade och glansigt mörkgröna. Frukterna är flerfröiga fröhus, vart och ett bildat av ett enda fruktblad. De liknar ärtväxternas baljor. (källa)
8. Frukten påminner om en tomat med stora foderblad, och är liksom tomaten botaniskt ett bär. Smakmässigt har den en söt fyllig smak. Frukterna skördas när de är hårda och gulorange. Innan de mognar innehåller de mycket garvsyra och ska inte ätas. En mogen kaki är mjuk och det halvt genomskinliga fruktköttet är geléaktigt i konsistensen. En kaki väger runt 100 gram. (källa)
9. Blomman har 6 kronblad som omger 6 ståndare och runt dessa 6 gula foderblad. Under foderbladen sitter 3 gröngula högblad, ungefär hälften så långa som foderbladen. (källa)
10. Murgrönans blomning infaller på hösten. Fruktbildningen sker alltså på vintern och frukterna mognar först fram på våren. Denna växt har tvågestaltade (dimorfa) blad. De breda, handflikiga och handnerviga bladen på de klättrande grenarna byts på blomskotten mot blad med hela, äggrunt lansettlika och fjädernerviga skivor. Blomställningen är en enkel flock. Blomfärgen är oansenligt gulgrön, men blommornas stora disk, som är ymnigt nektaralstrande, besöks flitigt av insekter under varma höstdagar, mest av större tvåvingar, som blomsterflugor. Blomman har 5 mycket små foderblad, 5 kronblad med bred bas, 5 ståndare och ett undersittande fruktämne med 5 rum. Frukterna, som vid sin mognad blir svartaktiga, saftlösa bär, har ett enda frö i varje rum. (källa)