Fodervärde Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fodervärde

1. Ackordhäst var en av svenska staten ägd häst avsedd för militärt bruk. Den var i regel kallblodshäst och under större delen av året utlämnad till enskild fodervärd. Den användes under övningsperioder då antalet stamhästar vid truppförbanden behövde utökas. Enligt vissa grunder kunde ackordhästen så småningom bli fodervärdens egendom. (källa)
2. Efter praktisk och teoretisk utbildning i trädgårdsskötsel och en utrikes studieresa anställdes Helweg 1878 som assistent vid Landbohøjskolen. Efter sex år lämnade han denna befattning och ägnade sig därefter främst åt försöksverksamhet. År 1886 blev han ledare för de av Foreningen til kulturplanternes forbedring med statsunderstöd anlagda rotfruktförsöken och senare (från 1893) ledare för statens rotfruktförsök. I dessa befattningar uppnådde han resultat som var av största ekonomiska betydelse för det praktiska lantbruket och genomarbetade frågorna om bland annat rotfrukternas fodervärde och de olika betstammars relativa odlingsvärde. (källa)
3. Sedan Nilson hade blivit Lantbruksakademins kemist, ägnade han en stor del av sin tid åt agrikulturkemiska undersökningar. Han publicerade inte mindre än 57 avhandlingar i Lantbruksakademins skrifter. De viktigaste bland dessa torde vara hans arbeten om komjölkens fett, om en mängd vilda växters fodervärde samt angående Wiborgh-fosfatets användbarhet som gödselmedel. (källa)
4. Från 1893 bedrev han som föreståndare för försöksanstalten i Möckern vid Leipzig en mycket betydande vetenskaplig verksamhet. Han gjorde sig till en början känd genom den praktiskt betydelsefulla utredningen om benmjöls gödselvärde, vilket då var mycket omtvistat. Men framför allt rörde sig hans undersökningar om husdjurens näring och utfodring. Han fortsatte här sin företrädare Gustav Kühns arbete och blev genom en mängd undersökningar om ämnes- och energiomsättningen i kroppen, förhållandet mellan näringsupptagandet och produktion av kroppsmassa och fett den främste reformatorn av läran om husdjurens rationella utfodring. Jämte Kühn samt Louis Grandeau var det främst han, som undanröjde den tidigare rådande uppfattningen om proteinernas övervägande värde framför fett och kolhydrater för produktion av kraft och fett, han bidrog därjämte verksamt till att påvisa de icke äggviteartade kvävehaltiga organiska ämnenas (amidernas) mindre värde för djurens näring. Framför allt vann han ett allmänt känt namn genom uppställande av rationellt grundade fodernormer och tal, uttryckta i så kallade stärkelseenheter, för de olika fodermedlens fodervärde, vilka tal i synnerhet i Tyskland vann allmän användning vid foderberäkningar. (källa)