Foderväxt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet foderväxt

1. Hästböna (V. faba Equina-Gruppen) - odlas som foderväxter. (källa)
2. Kråkvicker, tranärt eller fågelvicker (Vicia cracca) är en art i familjen ärtväxter som förekommer naturligt i stora delar av Eurasien, i Sverige är den vanlig överallt utom i fjälltrakterna. Arten har tidigare odlats som foderväxt i Sverige. Blomningstiden är från juli till augusti. (källa)
3. Blålusernen hör egentligen hemma i Sydeuropa, Nordafrika och Asien. Den introducerades som foderväxt i Nordeuropa och Nordamerika under 1800-talet och förekommer numera även förvildad i dessa områden. Gullusernen är vanligast i Nordamerika, men förekommer även vanlig på Öland och Gotland, mera sällsynt i övriga delar av Sverige. Blålusernen är vanlig i hela Sverige. (källa)
4. Ryssgubbe förekommer vildväxande i centrala, östra och sydöstra Europa, till norra Iran och västra Sibirien. Arten förekommer även förvildad i Sverige. och har tidigare odlats både som prydnads- och foderväxt. Numera betraktas ryssgubbe ofta som ogräs. Arten är vanlig i Uppland, men den förekommer också i andra landskap, om än sparsamt. (källa)
5. Medan svinmållan i Europa och Nordamerika oftast ses som ogräs, har växten i stora delar av Afrika och Asien en lång historia både som foderväxt till djuren och som människoföda. Svinmålla kan, liksom sin amarantväxtssläkting spenat, med fördel stuvas eller användas till grönsakssoppa. (källa)
6. Timotej är en utmärkt foderväxt, som odlas i stor utsträckning. Slåtter måste ske tidigt, då annars strået blir alltför hårt och mindre värdefullt som foder. Efter slåtter eller avbetning utvecklas mest strån, med eller utan vippa, men inga blad. Därför är timotej mindre lämpligt på betesvallar. Dessutom drar djuren gärna upp timotejen inklusive rötterna, vilket försämrar återväxt till följande år. (källa)
7. Blålusernen odlas sedan gammalt i Sydeuropa, Nordafrika och Asien och har sannolikt sitt ursprung i dessa trakter. Den introducerades som foderväxt i Nordeuropa och Nordamerika under 1800-talet och förekommer numera även förvildad i dessa områden. Gullusernen är spridd i hela Europa, i Sverige är den allmän på Öland och Gotland, mera sällsynt i övriga delar och den förekommer även i Danmark och Norge, samt är införd i Finland. Blålusernen är vanlig i hela Sverige. (källa)