Folklig Synonymer Betyder Uttal

• populär

Hur används ordet folklig

1. För gråberg i en allmän och folklig benämning se gråsten. (källa)
2. Hanrej är ett nedsättande ord som används för en bedragen äkta man. I folklig bildkonst som på kistbrev och väggmåleri förekom hanrejen som en man med horn eller hatt med fjädrar ridande på en tupp. (källa)
3. Hindersmässa var en folklig benämning för Henriksdagen (Henriksmäss) som firades i äldre tiders almanacka den 19 januari till minne av biskop Henriks dödsdag. Benämningen Hindersmäss utgick i 1901 års namnslängd medan namnsdagen blev kvar. (källa)
4. Hätta kan avse de fjädrar, som en fågel har på hjässan, särskilt om dessa är i avvikande färg. Ett exempel på detta är hättentärna, en i Skåne folklig benämning på fisktärnan, Sterna hirundo. . (källa)
5. Carol eller Christmas carol är en folklig visa, en typ av julsång, ursprungligen av engelsk tradition, men som senare även spridits till många andra länder. De tidigaste carols härstammar från 1400-talet, och tidiga publikationer finns bland annat i den finländska sångsamlingen Piæ Cantiones (från 1500- och 1600-talen). Genom bland andra Anders Lindström spreds traditionen med carols till Sverige under 1970- och 80-talen. (källa)
6. Den franske resenären Jean Chardin som besökte Persien på i slutet av 1600-talet ger en levande skildring av kaféer (qahvekhâne) i städerna Isfahan och Tabriz. Han skriver att kaféerna från början främst besöktes av överklassen men att de efter hand fick en mer folklig prägel. På kaféet tillbringade välbärgade män i städerna fritiden och man hängav sig både åt allvarliga diskussioner om politik och åt lättsamma spel, som backgammon och schack. Vandrande dervischer höll predikningar och sagoberättare och diktare högläste ur de persiska eposen. (källa)
7. Kattguld, en folklig benämning på olika metallglänsande mineraler som kan hittas i naturen. Det är i de flesta fall pyrit (svavelkis), ett mässingsgult, metallglänsande mineral innehållande järn och svavel (FeS2). (källa)
8. Kistebreven har sitt ursprung i ettbladstryck från medeltiden. Redan på 1300-framställdes enkla tryck i träsnitt, avsedda för dekoration. Dessa var dock inte några folkliga alster eftersom papper var dyrbart. Träsnitt användes dock som teknik för tryckning av till exempel helgonbilder och åderlåtningstavlor. Redan ganska kort efter att kopparsticket uppfunnits på 1400-talet kom denna att bli den "finare" av de båda tryckteknikerna, och med 1600-talets alltmer utökade kopparsticksproduktion kom träsnitten att ytterligare förknippas med enkla bilder, tillverkade vid små verkstäder. (källa)
9. Knypplingen är känd i Sverige sedan 1700-talets första hälft. I Vadstenatrakten har knypplingen varit en saluslöjd och bidragit till mångas försörjning. Det bidrog till att knypplingen förändrades enligt mode och efterfrågan. Vid 1800-talets slut var det kragar, manschetter och barber som tillverkades, och i början av 1900-talet blev det kraftigare spetsar avsedda för lakan och örngott. Från ca 1930-talet omfattades Vadstenaknypplingen av hemslöjdsföreningen i Östergötlands verksamhet och ett nyskapande i form av inredningstextilier, som lampor, och bordslinnen smyckades med knypplade spetsar – liksom behovet av altarspetsar. Från 1962 kom den ideella Föreningen Svenska Spetsar att verka för att främja knypplingen framförallt i Östergötland men även i andra delar av Sverige där knyppling har utförts på ett traditionellt sätt. Sådana områden är bland annat Dalarna, Skåne, Blekinge och Hälsingland. Där det funnits en folklig typ av knyppling utförd för eget behov att använda till folkdräkten eller som inredningstextil. I dessa områden har vanligtvis ett ålderdomligt mönsterformer konserverats. (källa)