Folklorist Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet folklorist

1. Antti Amatus Aarne, född 5 december 1867 i Björneborg, död 2 februari 1925 i Helsingfors, var en finsk folklorist och professor 1922–1925 vid Helsingfors universitet. (källa)
2. Jan-Öjvind Swahn, folklorist (1982). (källa)
3. 1909 publicerade den franske folkloristen Arnold van Gennep boken Les Rites de passage. I den hävdade han att initiationsriter består av tre faser, en separationsfas, en liminalfas (också kallad övergångsfas) och en inkorporeringsfas. van Gennet uppmärksammade i boken de tydliga likheter som motsvarande ceremonier hade i olika kulturer över hela världen. (källa)
4. Gardners ritualer, som under 1950-talets lopp utökades i samarbete med andra covenmedlemmar (exempelvis prästinnan Doreen Valiente) uttrycker ett försök att rekonstruera vad Murrays hypotetiska stenåldersreligion borde ha varit, men de är också påverkade av frimurarritualer, folkloristen Charles Godfrey Lelands kontroversiella bok Aradia (1899), Aleister Crowleys s.k. "Gnostiska mässa" och Robert Graves mytopoetiska studie The White Goddess (1948). (källa)
5. Att Loptr Pálsson kom att tänka på Grýla beror säkert på att en av hans huvudmotståndare bar namnet Steingrímr Skinngrýluson – han var alltså son till en Skinn-Grýla. Just namnet "Skinn-Grýla" (som rimligen har varit ett tillnamn) kan enligt folkloristen Terry Gunnell antyda en möjlig förklaring till Grýla-gestalten. Kanske fanns på Island ännu på 1200-talet kvar rester av hedniska julspel, eller upptåg, där utklädda eller maskerade personer iförda horn och djurhudar drog ner till gårdarna som grýla – eller kanske som ett beridet följe av grýlur påminnande om Staffansritten. Omvandlingen av Grýla till en skrämselgestalt för barn, liksom barndikterna (grýlukvæði), skulle i så fall vara en sekundär företeelse. (källa)
6. Tillsammans med Claude Lévi-Strauss har Greimas fått kritik av folkloristen Elizar Meletinskij för att förbise arten av mytens och undersagans olikheter. Han räknas dock som en av det senare 1900-talets främsta litteraturteoretiker, och som en av narratologins och semiotikens förgrundsgestalter. (källa)