Folksägen Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet folksägen

1. En myt skiljer sig från en folksägen – även om distinktionen långt ifrån alltid är helt klar – i det att myten försöker förklara varför världen är beskaffad som den är, medan folksägnen snarare fokuserar på sociala konflikter. Myten finns dels i enkla jägar- samlarsamhällen, dels i tidiga organiserade samhällen med privilegierat prästerskap, medan folksägnen uppträder i betydligt enklare agrikulturella samhällen. Legender är å andra sidan baserade på förmodat historiska gestalter eller händelser och har lånat in teman eller andra inslag från äldre myter. (källa)
2. Hajdukerna ska ha agerat inte bara i forna Jugoslavien, utan också i Albanien, Grekland och Bulgarien, som lett till en olika folksägner och sånger. Hajdukerna portätterades ofta som ärorika hjältar mot de grymma Ottomanerna i folksägnerna som stod upp mot överheten. (källa)
3. Helhäst, Hels häst eller dödshästen, är ett övernaturligt väsen i danska folksägner och i svensk folktro. Den framställs vanligen som en trebent, svart och någon gång huvudlös häst, vilken förebådar döden för den som möter honom. Den uppenbarar sig mest i närheten av kyrkogårdar. Man föreställer sig också ibland att döden rider på denna trebenta häst. Folksägnen uppger att helhästen uppstått av en häst som begravts levande på varje kyrkogård, innan någon människa fick jordas där. Historierna kring Helhästen lever delvis kvar i Danmark där ordspråket "han går som en helhest" fortfarande används. (källa)
4. Fondue är en schweizisk nationalrätt som består av vitt vin och smält ost, i vilken brödbitar doppas. Namnet härstammar från det franska verbet fondre vilket betyder smälta. Folksägnen säger att schweiziska herdar hittade på den. Man samlades kring en gryta, caquelon och där doppade var och en sina brödbitar. Ost, vin och bröd var ju förhållandevis billiga ingredienser, och därtill räckte det med en kastrull och en eldslåga för att smälta osten med vinet och doppa brödet. (källa)
5. Coșbuc började efter universitetsstudier i Cluj som medarbetare i ortspressen och tidningen Tribuna i Sibiu men bosatte sig senare i Bukarest, där han en tid tillhörde kretsen kring Titu Maiorescu. Hans rykte som skald befästes genom diktsamlingen Balade şi idile ("Ballader och idyller", 1893), de flesta av dikterna härstammade från tiden 1883-1890. Coşbucs främsta diktcykel, Fire de tort ("Spunna trådar", 1899), hämtar stor del av sitt stoff ur folksägnen, dikten Noi vrem pământ ("Vi kräver jord") är en röst åt de förtryckta böndernas, först genom 1921 års agrarreform förverkligade självständighetssträvanden. (källa)
6. Det enda man säkert vet om Jens Langkniv är att han var en landstrykare som omtalas i rättsprotokoll från 1598. Han och några kumpaner stod då åtalade i Randers för att ha överfallit och rånat en kvinna. Att han skulle ha deltagit i striderna mot Wallenstein verkar osannolikt, eftersom det inte finns minsta spår av honom i skriftliga källor från så sen tid. Förmodligen var han då redan död. Det är också värt att notera, att Jens Langkniv i de äldsta sägner som berättats om honom, skildras som en ond och brutal våldsverkare. Enligt en jylländsk folksägen var Jens Langkniv en barnamördare som genom att äta nio av sina offers hjärtan hoppades erhålla en övernaturlig flygförmåga. Det är först i nationalromantikern Steen Steensen Blichers jylländska noveller som han får hjältegloria. I stället för att skildra honom som den förbrytare han var, utmålar Blicher honom som en ädel bandit i kamp mot en orättrådig överhet. Blicher anknöt till redan existerande sägner, men gav dem en ny tendens, vilket i sin tur, på grund av novellernas popularitet, kom att återverka på det folkliga berättandet. Den gamle stråtrövarens "rehabilitering" blev slutligen fullbordad i Jeppe Aakjærs roman Jens Langkniv (1915), som skildrar den fredlöses äventyr på Jylland under trettioåriga kriget – då den historiske Jens Langkniv knappast längre var i livet. (källa)
7. Vitorm är ett folktroväsen besläktat med lindormen och basilisken som förekommer i nordisk och tysk folksägen. Den representerar ormarnas konung och sägs i vissa sägner ha en kronliknande vit huvudkam. Vitormen utstrålar stor kraft och dess skinn och kropp kan ge magiska förmågor. (källa)
8. Stenkil lär enligt en gammal folksägen vara begravd väster om Levene kyrka i den så kallade Kungskullen. Denna heter i dag bara Kullen och en gård är byggd ovanpå den gamla gravhögen. På gamla kartor benämns platsen Kungs kulle och det lär ha stått en stor sten upprest på toppen av gravhögen. Den flyttades och användes som trappsten på Levene gamla egendom. Huset brann någon gång på 1930- eller 1940-talet och då försvann stenen. (källa)
9. Klintberg, Bengt af (1972) Svenska folksägner, Stockholm. (källa)
10. Trädet har sedan gammalt ansetts som heligt i Norden, och kallats "Tors hjälp" då det ansetts att en gång ha räddat Tor och Loke från att drunkna i en flod. Det omtalas ofta i folksägner och sagor. (källa)