Folkstam Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet folkstam

1. Herulerna omnämns som plundrare i Gallien, Spanien, på Balkan (Aten, Sparta m.fl.) och möjligen vid Svarta havet (helouroi). I samband med goternas angrepp på romarna vid Svarta havet vid mitten av 200-talet e.Kr. nämns de som den folkstam som stod för de största räderna till sjöss och försökte erövra Byzantion (som senare blev Konstantinopel). "Dessa anfall räknade ofta så många fartyg att de mer kunde betraktas som flytande kungariken än som sjörövareskader" enligt en samtida betraktare. De besegrades dock andra gången de kom till Aten, och en stor del av herulerna stupade eller blev tillfångatagna. År 268 e.Kr. kom de tillbaka tillsammans med goter och flera andra stammar, men besegrades på nytt av kejsar Claudius II Gothicus i slaget vid Naissus (i Serbien) där tiotusentals germaner lär ha stupat. (källa)
2. Joner – en grekisk folkstam. (källa)
3. Mager (latin magi (sing. magus), grekiska μαγοι (sing. μάγος) var en folkstam från landet Medien under antiken, vilka - efter att de erövrats av Persiska riket omkring 550 f.Kr. - fick ansvar för religiösa göromål och begravningsriter. De anslöt sig till den zoroastriska läran under akemenidisk tid, dock genom omtolkningar av Zarathustra. Deras egenartade religionsfusion kallas numera zurvanism, vilket blev den dominerande trosuppfattningen under sassaniderna (226–650 e.Kr.). Efter 900-talet fanns ingen levande utövning av zurvanismen. (källa)
4. Morer avsåg i antiken den infödda befolkningen i nordvästra Afrika. Under medeltiden kallades de araber som från Nordafrika kom in i Spanien och Portugal för morer. Möten mellan nordeuropéer och afrikaner var fram till 1700-talet sällsynta, därför kunde historiska illustrationer och beskrivningar av morianer lätt bli stereotypa: mörkbrun till svart hy, tjocka läppar, krulligt hår, ofta med stora öronringar eller andra attribut som framhäver en "vild folkstam". Målningar utifrån levande modell finns från 1600-talet och framåt, som exempelvis Morian med kakadua av Nicolas de Largillière. (källa)
5. Slav kommer ursprungligen från de slaviska gruppernas ord för sig själva, "Slověnci" (berömda, beryktade), som gav upphov till östromerska sklabos (580 e.Kr), betydande "person av slavisk folkstam". Sedan har det via latinets sclavus (c:a 800 e.Kr) kommit till svenskan – i betydelsen av ägd, ofri människa – allra senast på 1600-talet. Anledningen till betydelseglidningen tros vara de långvariga krig mellan Bysantinska riket och de slaviska områdena, under vilka stora mängder slaviska krigsfångar blev gjorda till egendom. (källa)
6. Skoter (folk) – en folkstam med ursprung i Irland. (källa)
7. Ett småkungarike är en av ett flertal självständiga mindre kungariken, som föregick eller har ersatt ett enat rike eller ett imperium, och vanligen kontrollerades av en folkstam. Begreppet kan även avse ett mindre självstyrande rike i omedelbar närhet till större enade riken. (källa)
8. Svearna var en nordgermansk folkstam som levde i nuvarande Sverige åtminstone frånågon gång under vikingatiden, troligen långt tidigare, och framåt. När skriftliga källor under 900-talet första gången tillåter en närmare bedömning av var svearna bor handlar det om Tiundaland, Attundaland, Fjärdhundraland och Roden (under 1200-talet till största delen sammanförda till Uppland), Västmanland och Södermanland. Svearna ligger bakom nationsnamnet Sverige som är en sammandragning av "Svea rike" (Svea är fornsvenskt genitiv av svear). Historiskt har staten Sverige beskrivits som en fortsättning på ett Svea rike, en hypotetisk statsbildning skapad av svearna. (källa)