Formant Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet formant

1. Formanter är frekvensband med hög energi hos röster eller hos musikinstrument. De framträder som tydliga band vid spektralanalys av sådana ljud och flyttar sig inte när ljudets tonhöjd ändras.
2. Inom tal- och språkforskning definieras formant enbart som en resonans i människans ansatsrör. Ansatsröret är håligheterna i svalg, mun och näsa. Ett ansatsrör har flera resonanser på olika frekvenser, alltså flera formanter.
3. Det är människans förmåga att förändra dessa resonanser som ger henne möjligheten att skapa vokaler av olika färg. Men för att förstå vad någon säger krävs också att vi som lyssnare har förmågan att uppfatta formanter i andras tal. Den förmågan har vi, och vi använder den till mycket mer än till talförståelse – den utgör en viktig dimension i all vår ljuduppfattning. Vi hör att ett bräkande får säger bä och inte by, vi uppfattar att bastrumman låter bom och inte bim, och vi kan förstå datorer utan ansatsrör som framställer syntetiskt tal.
4. För att kunna beskriva hur vi associerar karaktären på ljud från skilda källor med mänskliga vokalklanger har vi behov av ett utvidgat formantbegrepp, ett begrepp som fångar den likhet mellan egna och främmande ljud som vi faktiskt upplever. I så fall kan vi också inkludera formanter som den mänskliga talapparaten inte kan åstadkomma men som ändå tillhör samma dimension av vår hörupplevelse.
5. Enligt en vid definition kan en formant vara ett maximum i spektrumenvelopen, vars frekvensläge inte nämnvärt påverkas av grundfrekvensen. Denna definition tar inte ställning till vem eller vad som är ljudkällan och inte heller på vilket sätt formantkaraktären uppstår, bara att det är ett frekvensområde som är speciellt gynnat i ljudbilden från en viss källa. Att denna vida definition begränsar sig till enbart ljud och till frekvenser där människan kan uppleva formantkaraktär utsägs inte men förefaller vara underförstått i det givna sammanhanget. Annars blir termen bara ett annat ord för resonans.
6. Formanter i rösten uppstår genom att ljudet i talapparaten – det vill säga munhålan, näshålan och luftstrupen, ända ner till lungorna – resonerar vid vissa frekvenser, som bestäms av bland annat tungans och underkäkens position, vilket ger upphov till band av frekvenser med högre energi.
7. En formant identifieras vanligen med sin resonansfrekvens, ibland även med sin bandbredd. De olika banden namnges från f1, för bandet med lägst frekvens, och uppåt: f2, f3, .... I analogi med detta kallas grundtonen, något missvisande, ibland för f0.
8. För mycket ljusa röster, som sopranstämma, kan grundtonen hamna nära och till och med över de lägsta formanterna, f1 och f2. Dessa ljud blir då mycket svåra att identifiera och särskilja.
9. Flera metoder för att beräkna formanternas värden har tagits fram. De flesta utgår ifrån den akustiska signalen, det vill säga ljudet som produceras, men det finns också metoder där talapparatens egenskaper mäts upp, varpå en modell för ljudproduktionen används för att estimera formanternas värden.
10. Den akustiska resonanslåda som talröret motsvarar kan estimeras med hjälp av sammanlänkade rörsegement av olika storlek. Detta rör är stängt i ena änden (vid stämläpparna eller lungorna) och öppet i den andra (vid läpparna eller näsborrarna. Givet denna modell och rörsegmentens respektive diameter kan formanterna estimeras med god precision. (källa)