Formkänsla Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet formkänsla

1. KFAI stod för den moderna, funktionalistiska sakligheten, där socialt engagemang parades med stark formkänsla. KFAI har därmed i hög grad påverkad svensk arkitektur under 1930- och 1940-talen. KFAI:s chef, Eskil Sundahl, ansvarade för en skolutställning på Stockholmsutställningen 1930. Kooperativa förbundet visade även en Konsumbutik som var placerad mitt i villaområdet. Förutom kontorets chef Eskil Sundahl (åren 1925-1958), fanns här bland andra Olof Thunström, Artur von Schmalensee och Erik Ahlsén. Under Eskil Sundahl utvecklades KFAI till Sveriges största arkitektkontor med 70 anställda 1935. KFAI uppmärksammades även internationellt för sin verksamhet, bland annat besökte Le Corbusier KFAI under sitt Stockholmsbesök 1933. Kontoret blev också ofta anlitat vid utredningar och gjorde flera rapporter och böcker om arkitektur och byggande. Olof Thunström författade till exempel böckerna Toaletter och badrum (1942) och Bad i hemmet förr och nu (1946). (källa)
2. Balthasar Permoser arbetade 1704–10 för hovet i Berlin, men hade från 1689 sin huvudsakliga verksamhet i Dresden, där han bland annat skulpterade monumentet över August den starke. I det nyuppförda Zwinger utförde han det förnämsta av den plastiska utsmyckningen. Hans skulpturer utformas ofta så att de organiskt växer fram ur arkitekturen. Permoser betraktas som en förmedlare mellan tysk och italiensk barockskulptur och kännetecknas av djärv fantasi och dekorativ formkänsla. (källa)
3. Krüger började sin konstnärsbana som naivist, men övergick till att bli en landskapsmålare i en stram formkänsla med ett starkt koloristiskt drag. (källa)
4. Puumala är Paavo Heininens elev och efterträdde 2005 denne som professor i komposition vid Sibelius-Akademin. Han är en av sin generations främsta förmågor, inledde karriären som rigorös postserialist med förkärlek för komplexa strukturer, men har med åren utvecklat ett stilistiskt öppnare och uttrycksmässigt mångsidigare tonspråk där en karakteristisk expressivitet kombineras med en alltmer omedelbar kommunikationsvilja, en virtuos orkesterbehandling med en välutvecklad formkänsla. Bland kompositionerna märks orkesterverken Line to Clash (1993) och Chainsprings (1997), en stråkkvartett (1994), kontrabaskonserten Taon (2000), pianokonserten Seeds of Time (2004) samt verk för kammarensembler. (källa)