Vad betyder och hur uttalas fornspråk
Fornspråk uttalas forn|språk.
Ordformer och varianter av fornspråk
Singular
- fornspråk
- obestämd grundform
- fornspråks
- obestämd genitiv
- fornspråket
- bestämd grundform
- fornspråkets
- bestämd genitiv
Plural
- fornspråk
- obestämd grundform
- fornspråks
- obestämd genitiv
- fornspråken
- bestämd grundform
- fornspråkens
- bestämd genitiv
Fornspråk är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet fornspråk
I östnordiska språk har progressivt i‑omljud haft särskilt kraftigt genomslag på efterföljande /a/. De enda inhemska arvord som inte har övergången ja ＞ jæ är svarsordet ja (som dessutom har unikt kvarstående uddljudande j‐), och pronominet jag, som dock i många danska och några svenska mål, i standarddanska, och stundom i fornsvenska, är omljutt: je(g), iæk. Andra svenska ord som idag har ‑ja‑ utan omljud har antingen upptagits från nordiska fornspråk (jarl, Hjalmar, hjalt) eller inlånats, som jaga. Dessutom finns några inhemska svenska ord med ‑ja‐ eller ja‐ som är ljudhärmande eller beskrivande nybildningar eller ombildningar, som jama, jamsa, och fjant.
