Synonym till forte
Vad betyder och hur uttalas forte
Forte uttalas forte [fårt´e] ad.
Forte betyder (mus.) med stark ton och starkt.
Ordformer och varianter av forte
Hur används ordet forte
Pessoal, tive um quadro de forte gripe aqui em Ibiza, cheguei a ser internado na sexta-feira, mas já está tudo sob... https: //t. co/g1dorpg9Sk.
Den stora skillnaden mellan piano och cembalo är att pianots ton åstadkoms av att en hammare slår an strängen. På cembalon åstadkoms tonen genom en knäppning på strängen, vilket gör att tonstyrkan blir lika stor oberoende av hur hårt man slår an tangenterna. Pianots anslagsmekanism är mycket avancerad – när man trycker på en tangent på ett vanligt hemmapiano rör sig cirka 31 olika delar – och möjliggör kontroll av tonstyrkan via anslaget på tangenterna – därav namnet pianoforte, som antyder att man kan spela både svagt (piano) och starkt (forte). Klavikordet är en annan föregångare, med enklare mekanism. Ett piano har normalt 88 tangenter.
Fff (forte fortissimo) -ytterst starkt.
År 2016 inledde den svenska regeringen ett tioårigt nationellt forskningsprogram för tillämpad välfärdsforskning i forskningspropositionen "Kunskap i samverkan". Med tillämpad välfärd avsågs framför allt verksamhet inom socialtjänstens områden. Regeringen gav Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) i uppdrag att inrätta och driva programmet. Syftet skulle vara att stärka klient- och praktiknära forskning i socialtjänsten, öka samverkan mellan forskning och praktik samt delaktigheten från brukare och anhöriga.
Att sufflera kan vara mycket svårt. Den amerikanske sufflören Philip Eisenberg har berättat om en föreställning med den kända operasångerskan Maria Callas, där hon ansåg sig behöva ljudligare sufflering. Den famösa divan svepte ner i en nigning mitt för sufflörsboxen och, mitt i rörelsen, utan att publiken kunde notera det, på italienska väste fram kommandot "più forte!" (högre!) till sufflören.
Taffel är en beteckning på en typ av piano som konstruerades från 1700-talets andra hälft som ett mindre och lättare alternativ till de då nya större flygelformade pianoinstrumenten). Länge gick bägge instrumenten under beteckningarna piano forte och fortepiano. Beteckningen taffelpiano dök upp på 1820-talet i Tyskland (Tafelklavier) och strax efter i Sverige. Taffelpianot har en liggande och mindre resonanslåda samt kortare strängar än det flygelformade instrumentet. De har också träram till skillnad från gjutjärnsramen i moderna pianon. Den fick sin huvudsakliga användning i de musikaliska salonger som uppstod under 1800-talet i den nyrika medelklassen men ersattes efterhand av pianot med vertikala strängar. Taffeln har en lättare och sprödare klang än dagens pianon och flyglar.
