Fortifikationsförvaltning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fortifikationsförvaltning

1. I en rapport av överstelöjtnant Enger på arméns fortifikationsförvaltning av den 27 mars 1944 heter det bland annat: "Omfattande försök med forcering av stridsvagnar hava även utförts mot denna typ av hinder med mycket gott resultat. Arméns fortifikationsförvaltning vill därför som sin åsikt framföra, att denna typ av hinder utgör ett effektivt hinder mot stridsvagnar, som lämpligen bör komma till användning på sådana platser där annan form av hinder icke är möjlig..." Fördelen med dessa hinder var att de även var flyttbara, på så vis kunde linjen snabbt öppnas och stängas. (källa)
2. År 1967 dockades fartyget HMS Halland (J18) som första jagare in i en av tunnlarna, och under de följande två åren lämnades successivt delar av anläggningen över från fortifikationsförvaltningen (nuvarande Fortifikationsverket) över till marinen. Steg för steg utvecklades verksamheten och den 1 juli 1969 genomfördes den officiella utflyttningen av örlogsbasen från Stockholm till Muskö. Officiell invigning av kung Gustaf VI Adolf skedde 30 september 1969. (källa)
3. Han hade ett flertal styrelseuppdrag i myndigheter och statliga företag, som styrelseledamot i Aktiebolaget Trav och Galopp 1973–1983, i Svensk Avfallskonvertering AB 1975–1981, Riksrevisionsverket 1976–1981, Statens Arbetsgivarverk 1979–1981, LFV Airport Center AB från 1985 samt Vasakronan Krim AB och Vasajorden AB från 1995. Han var ordförande för Swedavia 1982–1992, Statens mät- och provråd 1983–1989, Konsumentdelegationen 1984–1988, Fortifikationsförvaltningen från 1989 samt Byggnadsstyrelsen 1989–1994. (källa)
4. Granitbrytningen inleddes 1892 och graniten användes bland annat vid bygget av Riksdagshuset i Stockholm och Kungliga Operan. Det var då den röda graniten som bröts. Under 1920-talet bröts dock även diabas, bland annat för Tändstickspalatset i Stockholm. Vätö stenhuggeri vid Karlsängen var under en tid den främsta, och hade som mest 500 anställda. Många av arbetarna kom utifrån och lät uppföra de små villor med hög stenfot som nu är vanliga på Vätö. Vätöbergs stenhuggeri vid Vätöberg anlades 1898 av Stockholms stad vid detta stenhuggeri tillverkades bland annat fundamentet till statyn av Birger jarl på Birger jarls torg i Stockholm. Originalet, som tillverkades i Italien, finns fortfarande att se i stenbrottet. Det stenhuggeriet på Vätöberg är sedan många år nedlagt, men fortfarande kan man besöka det till fots. Fortifikationsförvaltningen äger och förvaltar anläggningen. (källa)
5. Tånneryd avlade officersexamen vid Krigsskolan 1966 och utnämndes samma år till fänrik vid Västernorrlands regemente, där han tjänstgjorde 1966–1978. Han gick Allmänna kursen vid Militärhögskolan 1973–1974 och Fortifikationstekniska kursen där 1976–1978. Han befordrades till major i Fortifikationskåren 1978 och tjänstgjorde vid Fortifikationsförvaltningen 1978–1980, varpå han inträdde i Generalstabskåren 1980 och tjänstgjorde vid Arméstaben 1980–1982. Åren 1982–1988 tjänstgjorde han vid Försvarsdepartementet: som departementssekreterare 1982–1985 och som departementsråd och chef för Administrativa enheten i Sekretariatet för säkerhetspolitik och långsiktsplanering i totalförsvaret 1985–1988. Han var chef för Försvarsmedia 1988–1990. Tånneryd var generaldirektör för Försvarets civilförvaltning 1990–1994, för Värnpliktsverket 1994–1995 och för Totalförsvarets pliktverk 1995–2001. (källa)
6. Hollstrand, som var son till köpman Emil Hollstrand och Elsa Ljungberg, avlade studentexamen 1930 och utexaminerades från Kungliga Tekniska högskolan 1935. Han anställdes hos Sveriges Köpmannaförbund i Stockholm 1936, på Rolf Hagstrands och Birger Lindbergs arkitektkontor 1938, på länsarkitektkontoret i Stockholms län 1940, hos arkitekt Cyrillus Johansson 1941, vid Byggnadsstyrelsen 1943, vid Fortifikationsförvaltningen 1944 bedrev egen arkitektverksamhet 1945–1958, var anställd vid Bostadsstyrelsen 1952–1958, blev stadsarkitekt i Sundbybergs stad 1957 och förste byråarkitekt vid Stockholms stads fastighetskontor 1959, där han var verksam till 1976. Han skrev Tomt och fritidsstuga (1960). (källa)
7. Corps de logi är ett panelat och rödmålat trähus i en våning under ett brutet och valmat sadeltak. Fasaderna mot norr och söder accentueras av en frontespis med tre fönster. Byggnaden uppfördes troligen på 1700-talet och renoverades utvändigt på 2000-talet av nuvarande ägaren, Fortifikationsförvaltningen. Efter den stora ladugården som byggdes i början av 1900-talet under Axelsson Johnson tid återstår enbart grunden och de båda uppfartsramperna. (källa)
8. Wååg blev byggnadsingenjör 1943 och var efter ytterligare studier i värme och ventilation verksam som driftingenjör vid fortifikationsförvaltningen (1:a milo) 1944-55. Åren 1955-65 var han företagare inom byggbranschen. Han var riksdagsledamot för socialdemokraterna 1964-1988, fram till 1970 i riksdagens första kammare (invald i Blekinge läns och Kristianstads läns valkrets) och därefter i enkammarriksdagen (invald i Kristianstads läns valkrets). Han var suppleant i försvarsutskottet 1971-82, i allmänna beredningsutskottet 1964-70, i statsutskottet 1964-70 och ledamot av näringsutskottet från 1971 varav som ordförande från 1982. Wååg var suppleant i styrelsen för riksdagens förvaltningskontor 1968-73, i utrikesnämnden från 1985, suppleant i nordiska rådets svenska delegation 1968-70 och i europarådets svenska delegation 1971-73 samt dess ombud 1974-83. (källa)
9. Tunneln byggdes av Fortifikationsförvaltningen för Försvarsmakten som hade flera stora installationer på Muskö, bland annat Musköbasen med sitt örlogsvarv, och därmed många transporter till ön, bland annat från den närbelägna Berga örlogsbas. Tunneln började sprängas i båda ändar i december 1959 och tunnelgenomslag skedde 8 februari 1963 omkring 2500 meter från Muskömynningen. Tunneln går på det djupaste stället 66 meter under fjärden. Invigningen skedde den 15 mars 1964 efter fyra års byggtid och var då Sveriges längsta vägtunnel. När tunneln var ny hade man stora problem med vattenläckage. Som mest läckte det in 28 000 liter/timme, men det har genom olika tätningar reducerats till cirka 7 000 liter/timme. 28 000 liter/timme var tillräckligt för att göra tunneln oframkomlig på ett fåtal timmar om pumparna slutade fungera. (källa)
10. Muskötunneln byggdes av Fortifikationsförvaltningen för Försvarsmakten. Det är en 2 895 meter lång vägtunnel i Stockholms län, som tillsammans med Muskövägen förbinder Muskö med fastlandet. Den sträcker sig från norra Yxlö, under Skramsöarna, till Muskö, delvis under Östersjön och ingår i Nynäshamns och Haninge kommuner. Redan på 1950-talet planerades för en fast landförbindelse för den blivande Musköbasen. Enligt dessa planer skulle det behövas minst fem broar var av den största (mellan Skramsö och Muskö) skulle kräva en segelfri höjd av minst 40 meter. 1954 undersöktes möjligheten att ersätta en del planerade broar med en tunnel och 1959 beslöts att bygga en landförbindelse bestående av väg, två broar och en tunnel i berg. När sprängningsarbetena för Muskötunneln var färdiga i slutet av 1963, var tunneln sannolikt världens första biltunnel under havsytan i oinklätt berg. Den 15 mars 1964 öppnades tunneln för allmän trafik. I dag (2012) passerar ca 1300 fordon dagligen tunneln (vardagsmedeldygnstrafik). (källa)