Fot Synonymer Betyder Uttal

• fossing

Hur används ordet fot

1. Fyrfotadjur har normalt fem tår (latin: digitus, "tå", digiti pedis, "fotens extensioner") på varje fot. Vissa djur har dock under evolutionen förlorat en eller flera tår. Extremfall är hästen, som bara har en tå på varje fot. Hos människor finns fem tår. Den största tån, stortån, sitter på fotens insida och den minsta på fotens utsida. Varje tå har en nagel på ovansidan. (källa)
2. Fot (latin: pes) kallas den kroppsdel som på vissa djur avslutar benen och som används till förflyttning. Hos många djur utgör foten ett separat organ bestående av ett eller flera bensegment och vanligtvis naglar eller klor. Undersidan kallas sula eller fotsula. (källa)
3. Benhinneinflammation kännetecknas av en ömhet på insidan av skenbenets nedre hälft. Smärtan är vanligen mest intensiv 5–15 cm över den inre fotknölen, men kan ibland vara mer diffus. Till en början känns smärtan enbart efter aktiviteten, men vid fortsatt träning uppstår smärtan även under aktiviteten. Till slut förhindrar smärtorna utövning av aktiviteten som ger benhinneinflammation. En viss svullnad eller ojämnhet kan ibland kännas vid smärtområdet. Smärtan kan även utlösas av att foten böjs nedåt. (källa)
4. Fotsvamp eller tinea pedis är en infektion av en svamp som lever i det yttersta hudlagret där cellerna är döda, de så kallade hornlagret. Det medicinska namnet på sjukdomen är tinea pedis, från latinets namn på hudsvamp och fot. Fotsvamp kallas sjukdomen när svamp angriper området mellan tårna eller fotsulorna. (källa)
5. Talokruralled (latin: articulatio talocruralis) eller övre språngbensled är, i människans kropp, en äkta, sammansatt gångjärnsled mellan underbenets (crus) två ben, skenben (tibia) och vadben (fibula), och fotens (pes) översta ben, språngbenet (talus). Tillsammans med subtalarleden (art. subtalaris) utgör talokruralleden fotleden (art. pedis). (källa)
6. Hatten blir 5–12 cm i diameter och är mörkt gråbrun, rödbrun eller nästan svartbrun (var. luridiformis) eller smutsgul (var. discolor, "gul blodsopp") och blånar vid beröring. Porerna äröda till orange, i ett smalt band längs hattkanten vanligen gula, och blånar vid beröring. Foten ärätt kraftig och vanligtvis klubbformad, vit- till gulaktig i grundfärgen med täta röda (var. luridiformis) eller glesa orange (var. discolor) prickar (lupp kan krävas) och blånar vid beröring. Köttet är fast, gulaktigt och blånar snabbt och kraftigt i snittyor. (källa)
7. Vanligtvis delas fotsåren in i neuropatiska och ischemiska sår, men flertalet personer har en kombination av neuropati och perifer kärlsjukdom och bör utredas avseende båda. Ett fotsår orsakat av yttre våld, som olämplig fotbeklädnad eller mekanisk skada, lokaliseras vanligen till tår eller fotrygg. Stressår (utmattningssår) orsakade av ändrad biomekanik och gångmönster lokaliseras vanligtvis till framfotens fotsula eller undersidan av stortån. I europeiska undersökningar utgör dessa vanligen mellan 15 och 20 procent av fotsåren men spelar en större roll i kulturer där man mindre ofta går med skor eller andra fotbeklädnader. Trycksår är vanligen lokaliserade kring hälen medan sår till följd av dålig blodcirkulation oftast förekommer på tåspetsar och fotens utsida. Tillsammans med fotdeformiter och yttre våld anses i dag neuropati vara den viktigaste faktorn för utveckling av fotsår hos personer med diabetes, då mellan 70 och 100 procent har perifer neuropati (ytlig nervpåverkan). (källa)
8. Polska från Södra Dalarna består av försteg och omdansning. I förstegen dansar man fram på ett med ytterfot och tre med innerfot. (Ytterfot är hans vänstra och hennes högra fot.) Paret har då enkel midjefattning. (källa)
9. Klumpfot är en vanligtvis medfödd missbildning av ena eller bägge fötterna. Ungefär ett barn av 1000 föds med denna utvecklingsdefekt. Pojkar drabbas ungefär dubbelt så ofta som flickor. Det latinska namnet är pes equinovarus adductus. Orsaken är okänd och man finner vid undersökning en kombination av felaktiga inställningar av fotens olika ben i relation till varandra. (källa)
10. Livregemente (äldre stavning lifregemente). Under mitten av 1600-talet nyttjades inom svenska hären benämningarna livregemente, garde och livgarde ofta som synonyma. Under Karl X Gustav fanns utom det Livgarde till fot, varifrån Svea livgarde leder sitt ursprung, även ett till Östersjöprovinserna förlagt Livregemente till fot, ett Drottningens livregemente till fot, värvat av tyskar, samt ett Arvprinsens livregemente till fot, värvat av skottar och tyskar. (källa)