Fotspår Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fotspår

1. Dess egenskaper har ibland gett upphov till dess namn. I Nordamerika heter den "de vitas fotspår" efter dess spridningsätt där fröna sprids av ovetande vandrare och resenärer, och i Danmark och Skåne kallas den "vägbredd" efter vanliga växtplatser. Det svenska namnet "groblad" anses komma från folkmedicinens bruk att använda bladen som läkande på sår för att kunna "gro igen" dessa. (källa)
2. Medeltida sjöröveri förekom i de europeiska farvattnen, och termen viking användes i flera västeuropeiska språk som översättning av latinets pirate från mitten av medeltiden till cirka 1400-talet. Historiska museet skriver på sin temawebb om vikingar: Ordet viking finns på några få runstenar från perioden och verkar oftast betyda ungefär "sjörövare". Det var alltså inte namnet på ett folk eller en grupp. De allra flesta människor kallade sig inte så, utan levde ett fredligt jordbrukarliv. I den nordtyska handelsalliansen Hansans fotspår följde också rikligt sjöröveri på Östersjön. De mest kända sjörövarna från denna tid var vitalianerna, ledda av Klaus Störtebeker, och som fick hansestäderna att utrusta en expedition för att fånga honom. (källa)
3. I slutet av 40-talet kom cellstoff och 1955 Libero, den första engångsblöjan. Dessa påminde om stora dambindor och hölls på plats med en plastsnibb . Under 1980-talet blev tygblöjor åter mer och mer populära, kanske framförallt i miljömedvetenhetens fotspår. Det finns studier som jämför miljöavtrycket mellan tygblöjor och engångsblöjor och den generella slutsatsen är att de båda blöjtyperna påverkar miljön men på olika sätt . Tygblöjor kräver högre vattenåtgång och innebär mer vattenburet avfall på grund av tvättning medan engångsblöjor innebär högre råmaterialförbrukning och sophantering. Engångsblöjor är idag det vanligaste valet. (källa)
4. I Goethes fotspår - reflekterande över hur han såg den ekonomiska förståelsen av världslitteraturen som en process av handel och utbyte - använde Karl Marx och Friedrich Engels termen i Det kommunistiska manifestet (1848) för att beskriva den "kosmopolitiska karaktären" av borgarklassens litteraturproduktion. De hävdade att. (källa)