Framstegstanke Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet framstegstanke

1. Framstegsoptimismen är svår att placera in i ett höger-vänster-perspektiv och var framträdande på så skilda platser som det kommunistiska Östeuropa, Sverige och USA. Den moderna framstegstanken följs ofta av dess motsats civilisationskritiken. I västvärlden fick framstegsoptimismen på många sätt sitt slut i och med miljörörelsens framväxt och i Sverige även i och med opinionen mot rivningar av äldre bebyggelse. (källa)
2. Jünger studerade från hösten 1923 filosofi och naturvetenskap vid bland annat Leipzigs universitet. Utan examen avslutade han sina studier 1926, och var därefter helt verksam som författare. 1927 flyttade Jünger tillsammans med sin hustru Gretha och sonen Ernst ("Ernstel") till Berlin, där han knöt kontakter bland oppositionella författare, konstnärer och skribenter - bland dessa kan nämnas författarna Bertolt Brecht, Valeriu Marcu och Alfred Kubin, konstnärerna Rudolf Schlichter och Paul Weber, filosofen Hugo Fischer och rättsvetaren Carl Schmitt. Han var en skarp kritiker av Weimarrepubliken och de för Tyskland stränga villkoren i Versaillesfreden från en radikalt nationalistisk och aktivistisk vinkel, ofta kallad "den nya nationalismen", i efterhand även den "konservativa revolutionen", men avvisade även nationalsocialismen utifrån den individualistiska och esteticistiska position han hade intagit, och avböjde flera inviter från Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) om en politisk karriär under Tredje riket. Jünger betonade dessutom i flera artiklar och essäer redan runt 1930 att nationalismen i hans tappning inte hade något med antisemitism att göra, vilket väckte bl.a. Joseph Goebbels vrede. I ett flertal essäer, som Das abenteuerliche Herz ("Det äventyrliga hjärtat", 1929), Die totale Mobilmachung ("Den totala mobiliseringen", 1931), Der Arbeiter. Herrschaft und Gestalt ("Arbetaren - herravälde och gestalt", 1932) och Om smärtan ("Über den Schmerz", 1934) förkastade Jünger de värden som förknippades med den samtida västerländska civilisationens anda, i synnerhet parlamentarismen, framstegstanken och den borgerliga förnuftskulten. Inflytandet från Fjodor Dostojevskij, Friedrich Nietzsche och Oswald Spengler blir alltmer framträdande. Sociologen och Jüngerforskaren professor Carl-Göran Heidegren har kallat denna hållning, som sträckte sig från mitten av 1920-talet till ungefär 1934 för "preussisk anarkism" - en radikal motståndsattityd som gick på tvären mot i stort sett samtliga ideologier kring denna tid, och som inte kunde inordnas i partipolitisk verksamhet. (källa)
3. I motsats till den modernistiska framstegstanken, och i överensstämmelse med alla traditioner, menar man att världen är försatt i ett tillstånd av intellektuellt och andligt förfall, vilket var oundvikligt redan från första början av den historiska cykeln. Enligt Guénon befinner vi oss idag vad man i väst klassiskt kallade för järnåldern, vilket är detsamma som hinduerna kallar Kali Yuga (den mörka tidsåldern). Guénon kritiserade de destruktiva tendenserna i modernitetens utveckling och ställde dessa mot Österlandets levande äkta esoterism. Han menade att västvärlden, till skillnad från många andra kulturer, har förlorat sin förbindelse med den primordiala traditionen. (Andra från den Traditionella skolan har efter Guénon dock menat att modernismens inflytande numera har global spridning och att därför inte går att göra en sådan skarp uppdelning mellan väst och den övriga världen längre.) Förfallet inleddes ursprungligen långt tillbaka i tiden men rättades till av kristendomen som återinförde den primordiala traditionen i en modifierad form. Det verkligt avgörande vändpunkten mot förfallet ägde dock rum vid tiden för renässansen, på 1300-talet. (En utförligare redogörelse för detta finns i Guénons klassiska verk Crisis of the modern world). (källa)
4. De konservativa revolutionärerna stod för en esoterisk nationalism. De avvisade parlamentarism och kapitalism för att dessa satte kvantitet före kvalitet, vilket man ansåg hotade den tyska, eller preussiska, kulturen. Den politiska aspekten av den konservativa revolutionen framgår ur en mer omfattande världsbild och människosyn. De konservativa revolutionärerna var till exempel djupt påverkade av Nietzsches kritik av den liberala framstegstanken och den linjära tidsuppfattningen, vilket anknyter till en antik föreställningsvärld. Vissa avvisade utifrån denna position kristendomen, även om det inte är ett genomgående kännetecken. (källa)