Framställningskonst Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet framställningskonst

1. Guyau uppfostrades och handleddes i studiet av antiken och Platon av sin styvfar, Alfred Fouillée. Han blev vid 17 års ålder licencié ès lettres och mottog vid 19 års ålder ett pris av Académie des sciences morales et politiques för ett historiskt arbete om nyttomoralen. Ett svårt bröstlidande tvingade honom att avstå från den filosofiska lärarbanan och att tillbringa vintrarna i Nice och Menton, där han avled 33 år gammal. Guyaus arbeten, som utmärker sig för en levande, lyrisk stil, glänsande framställningskonst och kritisk klarsyn, bär av idén om livet som en starkt expansiv, i alla riktningar överströmmande kraft. Etiskt framträder den som sympati, solidaritet och hängivenhet. Därför är också ädelmodet den högsta, i livets eget väsen grundade dygden. Från denna utgångspunkt bekämpar Guyau beräknings- och lyckomoralen i alla dess former. Handlingsprincipen blir: högsta möjliga stegring, intensivt såväl som extensivt, av vårt fysiska och andliga liv. Lusten är därvid ej målet utan följden av livsstegringen. På liknande sätt innebär konsten en livsstegring. Skönt är enligt Guyau allt, som försätter känsla, vilja och tanke i harmoniskt lustbetonad rörelse, griper oss och vidgar vår sympati. Utifrån denna uppfattning tillbakavisas Friedrich Schiller och Herbert Spencers lekteori för konsten. Även i religionen såg Guyau en strävan efter stegrad livsgemenskap. Religionen är för honom en tolkning av verkligheten ur samhälleliga synpunkter, en "sociomorfism". (källa)
2. Pitt fick en statsbegravning 9 juni samma år i Westminster Abbey. Medel anslogs till en minnesvård där. Hans skulder betalades av staten med 20 000 pund sterling, och åt innehavaren av titeln "earl av Chatham" anslogs för all framtid en årlig livränta av 4 000 pund sterling. Pitt var inte endast en av Englands största statsmän, han var även måhända dess främste politiske talare. Ingen har överträffat honom i att göra starkt intryck på åhörarna och att behärska dem. Detta skedde mindre genom formens fulländning än genom den våldsamma kraft och den överlägsna framställningskonst, med vilka han uttalade sina snillrika tankar. Men hans nervösa retlighet förledde honom ofta till brutala utfall mot motståndare, och hans högdragenhet gjorde samverkan med honom ytterst svår. I sitt enskilda liv var han tadelfri, i besticklighetens tidevarv oåtkomlig för mutor, men han var å andra sidan konstlad, teatralisk och praktlysten. Han var den förste engelske statsman, vars makt väsentligen berodde på allmänna meningens stöd, oberoende av direkt inflytande hos kungen och i parlamentet. (källa)
3. Vid riksdagen 1746–1747 räknades Höpken till hattpartiets främsta krafter, deltog i partiets hemliga ledning och de främsta utskotten samt kom att personligen ingripa i partikampen på ett avgörande sätt, då han i november 1746 förmådde de splittrade och tvekande ständerna att gentemot ryske ministern von Korffs förmaningar till tronföljaren ena sig om en "nationell förklaring", vari de tillkännagav, att de av fri vilja valt Adolf Fredrik samt att de med liv, blod och egendom skulle försvara honom och hans bröstarvingar. Det skarpsinne och den framställningskonst, som von Höpken vid detta tillfälle gav prov på, ledde till att han utnämndes till riksråd den 22 december 1746. Detta skedde trots att han var endast 34 år gammal och bara var expeditionssekreterare och för att mildra oviljan mot detta brott mot de vanliga befordringsreglerna hittade man på att dagen före riksrådsvalet utverka en hovmarskalksfullmakt åt honom av kung Fredrik I. (källa)
4. Lotze, vars skrifter är i hög grad väckande och innehållsrika, betraktades av många i Tyskland och England som sin tids ypperste filosof. Med exakt, fullt vetenskaplig metod förenade han överlägsen framställningskonst. Han fattade begreppet mekanism i vidsträcktare bemärkelse än sina föregångare och förstod därmed sammanfattningen av alla lagar, som råder i fenomenvärlden. (källa)
5. Kiuru har arbetat som studiehandledare och gymnasielärare i framställningskonst i Björneborg. Hon är politices magister och har studerat samhällsvetenskap, filosofi och sociologi. (källa)
6. Szabós övriga verk nådde ej samma nivå i fråga om framställningskonst och psykologisk fördjupning och urartade många gånger till ointressant sagostil, mångordigt pamflettskriveri och hatfylld nyckelroman. Hans starka fantasi och ovanliga fabuleringsförmåga förnekade sig dock aldrig. Bland hans senare skrifter kan nämnas novellsamlingarna Mesék a kacagó emberröl (Sagor om den skrattande mannen, 1920), Ölj! (Slå ihjäl!, 1922) och Jaj (Ve!, 1924). Szabó var den ensamme mannen i den ungerska litteraturen, beundrad, oförstådd, avskydd och förföljd. (källa)
7. Omfångsrikare biografiska arbeten av honom är Lars Johan Hierta (1881), "som i sakrikedom och framställningskonst tillhör våra bästa monografier" (Karl Warburg), och Cavour, Italiens befriare (1884) om Camillo di Cavour. Nämnas kan också porträttexterna Præsides för den svenska konstakademien under hennes första tre halfsekel 1735–1885 (1897) samt konstnärsskildringarna Johan Fredrik Höckert (1900) och Johan August Malmström (1904). Wieselgren skrev även artiklar i "Historisk tidskrift", i "Svenska landsmålsföreningarnas tidskrift", i "Ymer", i "Antiqvarisk tidskrift för Sverige", i "Samlaren", i Nordisk familjebok, i "Ord och bild". (källa)
8. Samtidigt som Sombart starkt underströk ekonomins karaktär som vetenskap, intog han en mycket utpräglad socialpolitisk ståndpunkt och förefaller i kollektivismen se ett tillstånd, mot vilket den samhälleliga utvecklingen tenderar, enär "i den kapitalistiska andans egen natur ligger en tendens, som strävar att upplösa den inifrån och bringa den döden". Han var ursprungligen en ivrig anhängare av Karl Marx, men fjärmade sig alltmer från honom, även med hänsyn till historiematerialismen: Sombart hävdade energiskt nog de psykiska, ideologiska faktorernas mäktiga betydelse för samhällslivets utveckling. I fråga om klassväsendets grunder och karaktär såväl som klasskampens förutsättningar och innebörd följer han i stor utsträckning den marxska tankegången. Att han blev en av sin tids allra mest lästa vetenskapliga socialekonomiska författare, beror främst på hans eggande, måleriska och frodiga framställningskonst, som dock i någon mån tyngs av en långt driven benägenhet för nya etiketter och definitioner. (källa)