Fredsvän synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas fredsvän

Fredsvän uttalas freds|vän.

Ordformer och varianter av fredsvän

Fredsvän är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet fredsvän

Vid riksröse nr 67 passerar gränsen rakt igenom ett 18 m högt fredsmonument, beläget mellan landsvägen (riksväg 61/riksvei 2) och järnvägen (Värmlandsbanan/Kongsvingerbanen) och som restes 1914 av svenska och norska fredsvänner till minne över att det då var 100 år av fred mellan de båda nationalstaterna.

Ett stort inflytande på Alexanders utveckling, utövade hans deltagande i rysk-turkiska kriget, då han förde befälet över Donau-arméns vänstra flygel. Han fick där med egna ögon skåda krigets fasor, och från denna tid förblev han under alla ödets växlingar en uppriktig fredsvän. Den revolutionära organisationen Narodnaja voljas aktiviteter, som fördystrade de sista åren av Alexander II:s regering, gjorde även ett outplånligt intryck på Alexander III. Han slöt sig till sådana panslavistiska fanatiker som Michail Katkov och Konstantin Pobedonostsev, vilka i pressen och från predikstolen förkunnade, att gammalrysk, patriarkalisk despotism och intolerant ortodoxi vore de bästa hjälpmedlen mot revolutionärerna.

Ptolemaios var alltid under gunstlingars, mäns eller kvinnors, inflytande. Han började sin regering med modermord och antog namnet Filopator ("den fadersälskande"), varefter han med grymhet rasade mot sina övriga fränder för att sedermera ohejdat hänge sig åt sina lustar. Sina egyptiska undersåtar avlägsnade han genom att tvinga "fredsvännerna" fellaherna att bära vapen. Med Ptolemaios inträdde det sedliga förfall, som gjorde de följande ptolemeiernas historia till en nästan oavbruten kedja av släktmord, grymheter och utsvävningar.

På initiativ av fredsvännerna Frédéric Passy och William Randal Cremer sammanträdde medlemmar av engelska och franska parlamenten hösten 1888 i Paris till en överläggning om de åtgärder som borde vidtagas för att främja fredliga lösningar av internationella tvister genom internationell skiljedom. Man beslöt inbjuda alla för saken intresserade parlamentsmedlemmar i världen att 1889 samlas till en interparlamentarisk konferens i Paris. Denna bevistades av parlamentariker från nio länder, däribland Frankrike, England, Förenta staterna, Italien och Danmark. Tanken på interparlamentariskt samarbete vann sedan anslutning och förespråkare i allt vidare kretsar. Vid den andra interparlamentariska konferensen, som hölls i London 1890, deltog även representanter för Sverige, Norge, Tyskland och Österrike. På den tredje interparlamentariska konferensen, i Rom 1891, var alla europeiska riksförsamlingar utom Bulgariens företrädda. Interparlamentariska grupper bildades under dessa och de följande åren inom de flesta europeiska och en del utomeuropeiska parlament. Vid den fjärde interparlamentariska konferensen, i Bern 1892, upprättades en union av dessa grupper, vilken sedermera benämndes Interparlamentariska unionen (franska: Union interparlementaire).

Andersson var son till lantbrukaren och häradsdomaren Anders Johan Andersson och Anna Erika Gustafsson. När han vid tiden kring sekelskiftet började vakna till politiskt medvetande hade dyningarna efter tullstriden 1887 ännu inte lagt sig. I hembygden var tre frågekomplex sammantvinnade i varandra: tullfrågan, rösträttsfrågan och försvarsfrågan. De som var protektionister, rösträttsmotståndare och försvarsvänner kallades högermän, och de som var frihandlare, rösträttsvänner och fredsvänner var vänstermän. De politiska grupperingarna följde också sociala linjer, där högermän var mera förmögna än vänstersinnat småfolk.