Vad betyder och hur uttalas frejd
Frejd uttalas frejd -en.
Frejd betyder (åld.) rykte, anseende och allmän aktning, gott anseende.
Ordformer och varianter av frejd
Singular
- frejd
- obestämd grundform
- frejds
- obestämd genitiv
- frejden
- bestämd grundform
- frejdens
- bestämd genitiv
Frejd är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet frejd
Vanfrejd, den minskning i ära med därav följande minskning i medborgerliga rättigheter och förmåner, vilken är förbunden med begåendet av skamliga eller nesliga förbrytelser (jfr Infami). Före tillkomsten av 1864 års strafflag var det ofta svårt att säga, om ett brott medförde denna påföljd eller ej. I samband ändrade man lagen till Förlust av medborgerligt förtroende. Syftet var tvådelat. Dels att visa ogillande av brottet, dels att utestänga personer som inte ansågs lämpliga till viktiga poster. Prästerskapet, vilket det ålåg att i prästbetygen meddela uppgifter om personers frejd, följde därvid utan vidare de förteckningar, som lämnades detsamma av domstolarna på personer, vilka begått sådant brott, att de inte utan enskilt skriftermål fick begå Nattvarden. På detta sätt fick emellertid vanfrejdsbegreppet en mycket stor utsträckning. Snatteri, dråp av vållande (vållande till annans död), lägersmål o.s.v. medförde nämligen vanfrejdsanteckning i prästbetyget, och sedan en sådan anteckning en gång kommit dit, kvarstod den för all framtid, så att den ifrågavarande personen aldrig mer kunde få rent prästbetyg.
Frejd eller Frägd hade en viktig social betydelse i den nordiska historien och angav en persons anseende. Kyrkan hade som uppgift att registrera befolkningens frejd och på 1700-talet lagstiftades det att personer med dålig eller okänd frejd ej fick användas som vittnen vid rättegångar.