Frihetskärlek Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet frihetskärlek

1. Lanfrey bedrev juridiska filosofiska och historiska studier och utgav ett antal arbeen, där han vältaligt och kraftfullt gav uttryck åt sin frihetskärlek och bekämpade katolicismen, cesarismen och socialimen. Lanfrey bemödade sig särskilt åt att genom en sträng kritik nedgöra Napoleonlegenden. Deputerad i nationalförsamlingen 1871, stödde han Adolphe Thiers, vilken utnämnde honom till ambassadör i Bern. Återvänd till Versailles 1873, blev Lanfrey vicepresident för republikanska vänstern samt 1876 senator för livstiden. Förutom sitt huvudverk, Histoire de Napoleon (5 band, 1867-74) har Lanfrey skrivit L'église et les philosophes au XVIII:e siècle (1855), Essai sur la révolution française (1858) och Histoire politique des papes (1860). (källa)
2. Reitz var först advokat i Kapkolonin, därefter 1874-89 överdomare i Oranjefristaten och 1889-96 dennas president. Redan 1881 hade han visat sitt mot engelsmännen avoga sinnelag genom att bilda Afrikander-Bond, och under sin presidentstid inledde han det närmande mellan Oranjefristaten och Transvaal, som efter hans avgång i februari 1896 befästes med en bindande offensiv- och defensivallians. Han var därefter 1898-1902 statssekreterare i republiken Transvaal. Efter att en tid ha hållit sig utanför politiken invaldes Reitz i Sydafrikanska unionens senat och var 1911-18 dennas president. Reitz gav i sina dikter (exempelvis Vijftig uitgezoochte afrikaanse gedigte, 1888, 2:a upplagan 1897) uttryck åt boernas frihetskärlek och skildrade landets natur och stämningar. (källa)
3. Av Gundulićs många dramer ha endast två i sin helhet bevarats, de av den italienska romantiken starkt påverkade tragedierna Arijadna (tryckt 1632) och Proserpina. Högst och originellast som dramatisk skriftställare står Gundulić i Dubravka (uppförd 1628, återupptaget 1888 i Agram med anledning av Gundulićs 300-årsjubileum), den sydslaviska litteraturens sista och ojämförligt bästa herdespel, som, trots den påtagliga efterbildningen av italienska "favole pastorali", har ett nationellt och originellt värde genom sin satiriska skildring av Ragusas dåtida kultur och utmynnar i en skön lovsång över den ragusanska republikens frihetskärlek. (källa)
4. Niccolini författade som professor i mytologi och historia vid konstakademin i Florens en rad historiska arbeten. Hans dramatiska arbeten visar inflytande från allt från klassiska pjäser till romantik av Schiller, Shakespeare samt senare även Victor Hugo. Bland Niccolinis arbeten märks Nabucco (1816), Antonio Foscarini (1827), Rosmunda d'Inghilterra (1838) och Arnoldo di Brescia (1843). Med sitt deklamatoriska patos gjorde han sig till tolk för det italienska 1800-talets frihetskärlek och patriotism. (källa)