Frihetslängtan Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet frihetslängtan

1. Margareta Renberg säger själv i intervjuer att hon började skriva när hon kört fast i den bildkonstnärliga processen, som "ett sätt att tänka en tanke till slut". Hon menade också att man kan se skrivandet och måleriet som grenar på ett familjeträd med olika sorter på samma stam. Dikterna behandlar skydd och sårbarhet men präglas också av frihetslängtan, frihet från illusioner och "från bilden av sig själv". Innehållet präglas av fantasi, ironi och absurdism som kan associera till författarens bildverk. Enstaka dikter publicerades därefter i tidskrifter som Artes, ibland försedda med författarens egna bilder. (källa)
2. Frihetslängtan (Pyret Moberg/Shamrock). (källa)
3. Den består av åtta inledande rader, där diktaren med det återkommande ordet "inte" protesterar mot konsumtionssamhällets olika uppmaningar, och avslutas med raden "Sardinen vill att burken öppnas mot havet" som uttrycker frihetslängtan. (källa)
4. Bolle går på luffen sedan han tröttnat på cigarrfabriken. Det är hans frihetslängtan som får ut honom på vägarna. Där träffar han bland andra luffare Ångerfulle Axne, Vägdamm och Skötsamma grisen. Deras enda bekymmer är ridande poliser som jagar lösdrivare. (källa)
5. Ernst Jünger föddes 1895 i Heidelberg, som förste son till kemisten Ernst Georg Jünger och hans blivande hustru Karoline (född Lampl). Uppväxtåren tillbringade han främst i Hannover och Rehburg. Under skoltiden utmärkte han sig ofta som en odisciplinerad och drömsk elev med stark frihetslängtan och äventyrslystnad. År 1911 gick han med i ungdomsrörelsen Wandervogel, som med friluftsliv och vandringar, romantiska och asketiska ideal vände sig mot stadskultur och industrialisering. År 1913 rymde han till Frankrike för att ta värvning i Främlingslegionen, men hämtades efter några veckor hem av sin far. Han anmälde sig som frivillig vid första världskrigets utbrott 1914. Från den 1 januari 1915 till augusti 1918 deltog han som soldat, underofficer och från 1916 som officer i tyska arméns 73:e fysiljärregemente på västfronten, och blev vid åtskilliga tillfällen dekorerad för tapperhet i fält och sårades flera gånger svårt, de högsta utmärkelser han emottog var Riddarkorset av Hohenzollernska husorden, Järnkorset av första klassen och Pour le Mérite. Han stannade efter kriget kvar som officer i det nya Riksvärnet fram till 1923. Sina erfarenheter från första världskriget bearbetade han i "heroisk-realistisk" stil i ett flertal böcker, bland annat dagboken I stålstormen ("In Stahlgewittern", 1920), essän Der Kampf als inneres Erlebnis ("Striden som inre upplevelse", 1922) och romanen Sturm (1923). (källa)