Fromma Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fromma

1. Imamerna bildar inget särskilt stånd och har därför heller ingen särskild dräkt. De tas ofta bland fattiga, fromma studerande, och då de ur moskéns kassa får blott en mindre lön försörjer de sig vid sidan om. En imam kan när som helst på förekommen anledning avskedas av moskéns nasir (förvaltare). Han förlorar då sin titel av imam och kan ersättas med någon annan som är kompetent att förrätta hans syssla. (källa)
2. Konkordieboken (lat. Conco'rdia pia, "den fromma endräkten") är en beteckning för de lutherska bekännelseskrifterna och utgavs 1580. Den delas av de flesta lutherska kyrkor, bland andra Svenska kyrkan. I Danmark antogs den däremot inte. (källa)
3. Johanniterorden var äldre än Tempelherreorden, men började sin bana som en orden för sjukvård och härbärgen under den fatimidiska tiden av fromma handelsmän från den italienska staden Amalfi. Exakt hur det kom sig att de även tog svärdet i hand är inte klarlagt. (källa)
4. Från början anses det vara en form av spådom, genom vilken de döda kontaktas för att ge svar. Mycket likt de medium och synska personer man lätt ser i TV-serier även nu. Det finns även de som trots sin fromma kristna tro har sett eller åtminstone säger att de har sett nekromanter utföra sina ritualer. Bland dessa är då likvakan en vanlig företeelse. Då gräver nekromanten upp flertalet döda kroppar och med hjälp av besvärjelser väcker de denna till liv. (källa)
5. Spener försökte från 1670 i Frankfurt am Main motverka den döda vanekristendomen genom att anordna uppbyggelsemöten i sitt hem. Härur uppstod de karakteristiska konventiklarna (collegia pietatis). Av stor betydelse blev hans insats för förbättrad kristendomsundervisning, söndagsskola och konfirmation. Pietismens programskrift blev Speners Pia desideria (1675), där han krävde förverkligandet av det allmänna prästadömets idé, lekmännen borde få tillfälle att lära sig hela bibeln, prästerna skulle fostras till fromma själasörjare och lära sig predika uppbyggligt i stället för polemiskt. Till en början mötte Speners tankar stöd från officiellt håll och spred sig snabbt, särskilt bland adel och präster. Efterhand mötte pietismen kritik från ortodoxt håll, särskilt i frågan om åsikten att nådemedlens kraft beror av prästens personliga fromhet, och att den nya födelsen inte äger rum vid dopet utan vid en medveten omvändelse. (källa)
6. Långa sjalar, att bära runt axlarna eller om halsen, blev mode inom västerländsk kultur på 1920-talet, och axelsjalar var där ett populärt tillbehör till aftonklänning på 1950-talet. I den skotska folkdräkten ingår en sjal som kallas plaid, försvenskat till pläd, vilken bärs över vänster axel av både män och kvinnor. I Norden täcker vissa fromma læstadianer sitt hår med sjal i gudstjänster än idag. (källa)
7. När den kristna kulturen nådde Sverige under medeltiden blev bärande av huvudduk, 'dok', vanligt bland profana kvinnor i de övre samhällsklasserna. Från tidigmodern tid till senare halvan av 1800-talet dolde kvinnor, särskilt gifta kvinnor, håret med huvudduk utomhus. Med sekulariseringen följde att kvinnor började visa allt mer av håret, men huvudbonad (sjal eller hatt) ansågs fortfarande vara en dygd för kvinnliga gudstjänstbesökare långt in på 1900-talet, särskilt inom viss kristen väckelsefromhet i Sverige. Det förekommer än idag att fromma læstadianska kvinnor, unga såväl som äldre, täcker sitt hår med sjal vid besök i bönehus. (källa)
8. Sju sovare, sjusovardagen eller sju sovares dag infaller 27 juli. Fram till år 1901 var dagen en helgondag i Sverige. De sju sovarna var enligt en legend sju fromma män som insomnade omkring år 250 under den romerske kejsaren Decius förföljelser mot de kristna och som sedan sov i nästan 200 år. Folkliga traditioner säger att den som sover länge den här dagen kommer att vara trött ett helt år framåt. (källa)
9. Sparbank är i Sverige en associationsform för att bedriva bankverksamhet. I likhet med en stiftelse saknar en sparbank egentliga ägare, och verksamheten står istället under överinsyn av ett antal huvudmän som utser bankens styrelse. En sparbank drivs utan enskilt vinstintresse med syfte att främja sparsamhet. Sparbankerna kan hänföras till de idéburna organisationerna och den tredje sektorn. Eftersom det saknas ägare får vinstmedel endast delas ut i enlighet med de villkor som angivits av de ursprungliga stiftarna eller återinvesteras i den egna bankrörelsen. Villkoren är ofta att vinstmedel endast får delas ut till verksamheter som kommer bygden till fromma där sparbanken är verksam, vilket bland annat kan innebära stöd till lokalt föreningsliv, kulturliv, näringsfrämjande projekt, innovationsstöd, och liknande. Verksamheten för sparbanker regleras genom sparbankslagen. (källa)