Fruktämne Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fruktämne

1. Granen är nakenfröig vilket betyder att fröämnena sitter på ett fruktblad, som är platt utbrett men ej hopvikt till ett fruktämne. Fruktbladen är spiralställda och har under blomningen oftast purpurröd färg. Eftersom granen vare sig har märke eller stift sker pollineringen genom att pollenet förs av vinden till fruktbladets platta eller kullriga översida, där de små fröämnena sitter och därmed fastnar pollenkorn direkt på fröämnena. När fröna mognar tillväxer och förvedas fruktbladet, men det är fortfarande platt och här utbildar sig alltså inte någon frukt, utan fröna sitter ohöljda i skydd av fjällen, som bildar grankotten. (källa)
2. Hos hasseln är hänget, som gett ordningen namnet "hängeväxter", tydligt utpräglat i hanblomställningen. Det är ett långt, slakt, hängande, tätblommigt ax, som producerar stora mängder pollen och vajar av minsta vindil. Blomningen sker långt före lövsprickningen. Hanhängena bildas redan föregående år, liksom svenska träds knoppar i allmänhet, men övervintrar som knoppar utan några skyddande fjäll. Därför kan deras sträckning och blomning börja så snart dagsmejan gör sig kännbar, i mars eller april, ja ibland under blid och solig väderlek mitt i vintern. Ett hanhänge hos hasseln består av en lång huvudaxel med tättsittande skärmblad och inom vart och ett av dessa två tunna, sammanvuxna fjäll, nämligen två förblad, tillhörande den av fyra tvåkluvna ståndare (åtta ståndarknappar), bildade blomman. Honblommorna sitter i små knopplika ax, omgivna av vanliga knoppfjäll, mellan vilka de korta märkena skjuter fram som små purpurröda trådar. En honblomma består av ett mycket litet fruktämne och två trådlika märken, (jämför avenboken). Från blomningen till nötmognaden åtgår en tid av fem månader. Hasselns frukt är en typisk nötfrukt med ensamt frö, rikt på näringsförråd i hjärtbladen ("nötkärnan"), med benhård fruktvägg ("skalet") till fröets skydd. Välsmakligheten hos nötfröet beror på den fina nötoljan i näringsförrådet. (källa)
3. Blomkorgarna sitter 3–7 tillsammans. Såsom namnet "dioeca" eller "dioica" säger, är kattfoten en tvåbyggare med han- och honblommor på skilda plantor. Båda är ungefär lika vanliga. De hanliga korgarna känns igen på brett avrundade, oftast vita holkfjäll. Deras mittblommor har ett blomfoder (pensel) av långa hår med tjock, plymlik spets. Dessa blommor tycks vara tvåkönade, men pistillen är steril: dess fruktämne brukar sakna fröämne. Märket har endast till uppgift att utsopa ståndarnas pollen (liksom hos Petasites). De honliga korgarna har smalare, vanligen skära till mörkt rosa holkfjäll, samt blommor med trådsmal krona och hårdare pensel av vanlig beskaffenhet med vita eller skära hår. (källa)
4. Mjöldrygesvampen Claviceps purpurea har sporer som är trådlika och 0,1 millimeter stora. Dessa fastnar på värdväxtens blommor där de gror och infekterar blommans fruktämne. När svampens hyfer värdväxten så bildas snart en vit, mjuk och fårad massa av mycel. I mycelets fåror sitter anlag till fruktkroppar hopade och de avsöndrar stora mängder av ovala och genomskinliga konidier. Konidierna bakas in i en klibbig vätska som har söt smak. Denna vätska lockar till sig flugor och andra insekter till de infekterade växterna, vilket gör att svampen snabbt kan sprida sig till andra blommor. Detta är den huvudsakliga spridningen av konidierna, men spridningen kan i viss mån också förmedlas av vind och regn. (källa)
5. Murgrönans blomning infaller på hösten. Fruktbildningen sker alltså på vintern och frukterna mognar först fram på våren. Denna växt har tvågestaltade (dimorfa) blad. De breda, handflikiga och handnerviga bladen på de klättrande grenarna byts på blomskotten mot blad med hela, äggrunt lansettlika och fjädernerviga skivor. Blomställningen är en enkel flock. Blomfärgen är oansenligt gulgrön, men blommornas stora disk, som är ymnigt nektaralstrande, besöks flitigt av insekter under varma höstdagar, mest av större tvåvingar, som blomsterflugor. Blomman har 5 mycket små foderblad, 5 kronblad med bred bas, 5 ståndare och ett undersittande fruktämne med 5 rum. Frukterna, som vid sin mognad blir svartaktiga, saftlösa bär, har ett enda frö i varje rum. (källa)
6. Nypon kallas skenfrukten hos Rosa-arterna ("nyponbuskar"). Skenfrukten är vanligen röd eller orange, men vissa rosarter, till exempel pimpinellros (Rosa spinosissima), har mörklila till svarta nypon. De egentliga frukterna är små borsthåriga, stenhårda nötter som sitter inuti nyponen. Öppningen i toppen på nyponet kallas stiftkanal eftersom stiften från varje fruktämne sticker ut där. En del nyponarter är bara 5 mm stora, exempelvis Rosa multiflora. Andra är 2 cm, exempelvis Rosa rugosa. (källa)
7. Nöten är en sammansättning av fröet och frukten, där frukten inte öppnar sig för att släppa loss fröet. De flesta frön kommer från frukter, där fröna är separerade från frukten, detta skiljer sig frånötter som hasselnötter, kastanjer, ekollon och jordgubbar som har en stenfruktsvägg och härrör från ett sammansatt fruktämne. (källa)
8. 'Truncata' - har blad som är tvärt huggna i toppen. Blommorna utvecklar oftast inte något fruktämne. (källa)
9. En skenfrukt eller falsk frukt, har skapats både från en blommas fruktämne och någon annan del av blomman. Några exempel på skenfrukter är. (källa)
10. Arten är en ettårig, strävhårig, ört. Stjälkarna är som unga mjukhåriga, de är krypande eller klängande med spiralvridna klängen och meterlånga rankor. Bladen är handflikiga, djupt flikiga med tandade kanter, de är sträva och blir 10–30 cm långa. Blommorna är enkönade men uppträder på samma planta. De sitter ensamma eller få i grupp på mjukhåriga skaft i bladvecken, cirka 2 centimeter långa, och han- och honblommor sitter på samma planta. Foderbladen är smalt lansettlika. Kronan är djupt femflikig och gul med grova nerver på utsidan. Hanblommorna har tre fria och spiralvridna ståndare. Honblommorna har rundade gula kala märkesflikar och ovalt borsthårigt fruktämne. Frukten är ett bär och minst 20 cm lång, ofta betydligt större. Den är kal och grönmönstrad. Fruktköttet är först vitaktigt men vid mognaden rött eller gult. Fröna är plattade, svartbruna och blanka. (källa)