Frånkänna Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet frånkänna

1. De första proskriptionerna som gått till historien ägde rum 82 f.Kr. då Lucius Cornelius Sulla utsågs till dictator rei publicae constituendae (diktator för Romerska republikens konstitution). Sulla skred till verket genom att teckna ned en lista över personer han ansåg vara fiender till staten, och offentliggjorde listan på Forum Romanum. Varje person som nämndes i listan blev ipso facto fråntagen sitt medborgarskap och frånkänd allt rättsskydd, belöning utfärdades till var person som inkom med information som ledde till döden för den proskriberade, och var person som dödade en proskriberad fick behålla en del av dennes tillgångar (återstoden tillföll staten). Ingen kunde ärva den proskriberade, inte heller kunde hustrun till en proskriberad gifta om sig efter dennes död. Många offer för proskription halshöggs och deras huvuden visades upp på pålar på Forum Romanum. (källa)
2. Brottsbalkens 9 kapitel 6 §, beskriver häleribrottet, vilket består i att motverka att någon försvårar återställandet av egendom som frånkänts annan genom brott (sakhäleri). Häleribrottet kränker endast äganderätten, eftersom besittningsrätten redan är kränkt genom förbrottet t.ex. stöld. (källa)
3. Eros var hos grekerna den såsom en gud tänkta och avbildade personifikationen av kärleken, motsvarande romarnas Amor (Cupido). Hos Homeros förekommer Eros ännu inte, men hos Hesiodos och de orfiska skalderna är han en av de äldsta och mäktigaste gudomligheterna, en son av Chaos, själv all alstrings upphov och därför även den verksamma principen vid världsskapelsen (den så kallade "kosmogoniske Eros"). Men enligt det allmännare föreställningssättet var han kärleksgudinnan Afrodites följesven och ofta betecknad såsom hennes son. Som hans far uppges vanligen Ares, men stundom även Zeus, Hermes eller Zefyros, under det att andra versioner av sagan helt och hållet frånkänner honom någon far. Såväl i poesin som i den bildande konsten framställs han som en liten bevingad gosse eller som en halvvuxen underskön yngling (av bildhuggaren Praxiteles med flera). Hans attribut är i den äldre konsten vanligen en lyra, senare båge med pilar och koger eller en brinnande fackla. Till honom sällar sig ofta de besläktade gudomligheterna Himeros och Pothos (längtan och åtrå) samt Anteros (motkärleken), vilka dock, såsom varande endast sidor av hans eget väsen, saknar självständig individualitet. I yster skalkaktighet driver Eros sitt spel, utan undseende eller åtskillnad, såväl med gudar som människor, i vilkas bröst hans pilar tänder kärlekens låga. Även de grymmaste vilddjur kuvas av hans makt. (källa)
4. Ratio legis, som alltså är en teleologisk tolkningsprincip, grundar vanligen sina argument på analogier. Det har betydelse när domare fattar beslut i rättsmål, och när domar ska motiveras för allmänheten. Ratio legis innebär med andra ord att härleda en rättstolkning dels från lagtexten, dels från källor som anger lagstiftarens vilja med lagtexten. En följd av att praktisera ratio legis är att man ser lagen som överskridande lagtexten, gentemot lagtexten är lagen transcendent, och själva lagen är bortanför lagtexten. Tolkningsprincipen, som är förknippad med traditionella upplysningsfilosofer som Samuel Pufendorf, Hugo Grotius, och William Blackstone, står i kontrast till modernitetens rättfilosofiska program, som i stället tenderar att frånkänna normer någon relevans i lagtolkningsprocessen. Förespråkare för ratio legis menar att principen är nödvändig för att värna rättvisan mot lagvrängare som tolkar lagtexters ord efter egen vilja. Med ratio legis försöker lagtolkaren finna en norm som grund för tolkningen, en norm som sällan är uttryckt i någon av de texter som anförs. (källa)
5. Franckes förtjänster som pedagog var den vikt han fäste vid barnens moraliska bildning, hans välvilja för alla de barn som stod under hans vård, hans grundsats att varje barn borde behandlas efter sin individualitet, den betydelse han tillmätte de så kallade realämnena och hans omsorg om lärarbildningen. Bristen i hans pedagogiska system var en ensidigt religiös inriktning, varigenom barnen uppfostrades mer till kristna i pietistisk mening än till människor. Denna ensidighet, som under Franckes livstid motverkades av hans harmoniska personlighet, framträdde ännu starkare efter Franckes död, då ledningen av hans stiftelser för en tid utövades av hans son, Gotthilf August Francke (1696-1769), men försvann med tiden mer och mer. Bönestunderna vid skolorna förkortades, och den klosterartade tukten försvann. Varm människokärlek och outtröttligt nit för sina medmänniskors upplysning och förbättring har inte ens Franckes motståndare kunnat frånkänna honom. Ett exempel på hans nit i denna riktning är att han 1711 och följande åren skickade uppbyggelseskrifter till de svenska krigsfångarna i Sibirien. (källa)
6. Mot slutet av frihetstiden hade det under inverkan av Montesquieus idéer framställts yrkanden om en på maktfördelning grundad författningsrevision. En sådan sökte Gustav III nu få till stånd genom den nya grundlag, 1772 års regeringsform, som han efter statskuppen samma år tvingade riksdagen att godkänna. Men han gav den en nationell-historisk orientering genom att förklara att den åsyftade en återgång till förhållandena före 1680, det vill säga till den maktfördelning vars rubbande genom det karolinska enväldet och sedan genom frihetstidens författning visat sig så ödesdigert. I enlighet med detta delades nu lagstiftningsrätten mellan kungen och riksdagen. Den senares beskattningsrätt erkändes, men den frånkändes rätt att blanda sig i rättskipningen och förvaltningen, som helt underordnades regeringen. Denna bestod fortfarande av kungen och rådet, men den förre tillsatte nu det senare och hade i regel beslutanderätten. (källa)
7. Relationen mellan katolska kyrkan och SSPX har varit ansträngd sedan 1976, när Lefebvre förklarade påve Paulus VI och biskoparna vara kättare. I och med detta uteslöts medlemmar och anhängare till SSPX från prästseminarier, och Lefebvre frånkändes rätten att förmedla sakrament och i övrigt utföra prästämbetet. Lefebvre hörsammade inte detta förbud. (källa)
8. Redan som förvaltare på Gundersløvholm hade Andersen möjlighet (1845-46) till att grundlägga den utan tvivel den första danska nötkreatursstam, som skapades på grundval av rationella avelsprinciper. Det var särskilt det guénonska systemet, "spegelläran", som lades till grund för urvalet av avelsdjur, och det var genom införandet av denna lära (som sedermera frånkändes all betydelse), son Andersens namn blev känt i hela Danmark. (källa)