Fullbordande Synonymer Betyder Uttal

• avslutning
• fullföljande
• slut
• slutförande
• total

Hur används ordet fullbordande

1. Men i praktiken gick det annorlunda till. Påven Julius II började tillbyggandet av Peterskyrkan. Han ville bygga denna praktbyggnad som ett mausoleum åt sig själv. Julius II rev den gamla basilikan från Konstantin den stores tid. Kyrkan blev dock inte färdig under Julius levnad och 1515 blev Leo X ny påve. Leo X var en storslösare och det sades om honom att han förslösat tre påvars förmögenhet: sin företrädares, sin egen och sin efterträdares. För att skaffa pengar lanserade Leo X idén med avlatsbrev. Avlatsbrev var ett dokument, ett påvligt brev, där köparen tillförsäkrades syndaförlåtelse som erkänsla för de pengar som betalades till fullbordandet av Peterskyrkan. Handeln med dessa avlatsbrev växte snabbt. Leo X överlät försäljningen av dessa avlatsbrev till de tyska biskoparna genom bankirhusen. Påven fick sedan provision på försäljningen, hälften av pengarna gick till påven, hälften till ärkebiskopen. Albrecht av Brandenburg, ärkebiskop av Mainz och Magdeburg ville betala av sina skulder till påven genom bankirhuset Fugger på detta sätt. Dessa skulder hade han ådragit sig genom att köpa dispens från påven att bekläda två biskopssäten. (källa)
2. Från slutet av 1920-talet till sin död 1957 offentliggjorde Sibelius enbart ett fåtal mindre verk, ofta bearbetningar av tidigare kompositioner. Snart efter fullbordandet av den sjunde symfonin påbörjade han arbetet med den åttonde, men kompositionsarbetet drog ut på tiden. Han var vid denna tid en symfoniker med världsrykte, och han hade lovat bort rätten att uruppföra sin nya symfoni till den berömde dirigenten Sergej Kusevitskij, verksam i Boston. Flera gånger sköt Sibelius upp leveransen av partituret till den nya symfonin, utsikten att den skulle presenteras för världen av en annan dirigent än han själv tycks ha väckt olust och nervositet. Vid uruppförandena av alla sina tidigare större orkesterverk hade han själv dirigerat, enda undantaget var Tapiola. Sibelius självkritik och oro stegrades inför varje nytt uruppförande under 1920-talet, och den kan ha förvärrats av alkoholproblem och av att yngre tonsättare på kontinenten nu ansåg honom för en passerad romantiker, samtidigt som han aldrig fick tillfälle att möta den entusiasm hans musik nu väckte i England och USA. (källa)
3. Bröderna gick i lära bland annat hos Baltzar von Platen vid Göta kanal och AB Motala Verkstad. Under arbetet vid anläggandet av Göta kanal tjänstgjorde Nils Ericsson som nivellör och stationschef. Efter arbetet med Göta kanal blev Nils chef för västra kanaldistriktet. Bland de vattenbyggnadsarbeten, åt vilka han kom att ägna sig, kan nämnas Säffle kanal, Karlstads hamn- och kanalbyggnad samt Albrektssunds kanal, Dalslands kanal och akvedukten i Håverud. Han utförde också undersökningar för en tilltänkt kanal i Norra Dalsland och för att försätta Klarälvens nedre lopp i segelbart skick. 1830–1844 var hans huvudverksamhet knuten till Västsveriges största kanalverk, Trollhätte kanal. 1837 uppgjorde Nils Ericsson en antagen plan för kanalens ombyggnad, som under hans ledning fullbordades 1844. Även efter kanalens fullbordande kvarstod Ericsson som chef för Trollhätte kanalverk fram till 1866. I sin monografi (1911) om denna kanals historia lämnade Samuel Ebbe Bring en ingående redogörelse för Nils Ericsons avgörande och betydelsefulla insats. Han byggde även en kanal som rinner genom Byttorp. Han upprättade förslag till och ledde ombyggnaden av Slussen och Skeppsbrokajen i Stockholm samt utförandet av Saima kanal. Även efter sin avgång som chef för Trollhätte kanalverk 1866 ägnade han sitt intresse åt ingenjörsarbeten, och uppgorde den nya stadsplanen för Gävle stad efter branden 1869. (källa)
4. På sin rundresa från Berlin över Dresden och Mainz till München gick von Schlippenbach emellertid långt utöver sin instruktion, utbredde sig i storpolitiska kannstöperier och sökte utan framgång drag Sachsen och Bayern från deras förbindelser med Österrike. Hans uttalanden i Berlin till kurfursten Fredrik Vilhelm i september 1654 har uppfattats som bevis för att Karl Gustav redan vid tronbestigningen varit besluten för ett stort erövringskrig mot Polen till fullbordande av Sveriges "östersjövälde", men dessa uttalanden strider mot hans instruktion och har inte den betydelse för det polska krigets tillkomsthistoria, som tillmätts dem. von Schlippenbach blev också desavouerad av kungen, fastän denne ej tycks ha fått full kunskap om hans egenmäktighet. Först med sensommaren 1655, sedan kriget brutit ut, fick han åter användning i diplomatiska värv, vid underhandlingar med Brandenburg, och i dessa synes han så småningom ha återförvärvat kungens förtroende. Han deltog sålunda i det diplomatiska arbete, som ledde till de viktiga fördragen mellan Karl Gustav och kurfursten 1656, fick, när kungen bröt upp mot Danmark 1657, kvarstanna för att söka fasthålla den vacklande kurfursten vid förbundet med Sverige och betroddes även med att söka anknyta fredsunderhandlingar med Polen. Lönen för detta arbete blef utnämning till president i Krigskollegium och inkallelse i riksrådet, 1657. (källa)
5. År 1695 inrättade han en fri- och fattigskola och ett par andra skolor samt 1697 en latinskola. Med fattigskolan förenade han en anstalt för fader- och moderlösa barn, och då utrymme snart saknades för det stora antal, som anmäldes till inträde i densamma, lade han 24 juli 1698 grundstenen till barnhuset i Halle, förlitande sig på, att medlen till byggnadens fullbordande skulle inflyta genom frivilliga bidrag. Han missräknade sig inte, och 1701 var byggnaden färdig. Vid Franckes död fanns i barnhuset 100 pojkar och 34 flickor, och vid samtliga anstalterna undervisades över 2 200 barn, med 167 lärare och 8 lärarinnor. (källa)
6. 1500 fullbordade Kraft det höga, berömda tabernaklet i Sankt Lorenzkirche, stiftadt 1493 av Hans Imhoff d.ä. (som dock inte fick se det färdigt, då han dog 1499, före dess fullbordande), utförd i blomstrande sengotik, fylld med reliefer ur bibeln och helgonbilder samt buret av 3 knäböjande, kroppsstora figurer, mästerligt karakteriserande mannens ålder och tydligt vittnande om porträttlikhet. Konstverket fick bara lindriga skador under andra världskriget på grund av att den hade en skyddande mantel i gips. (källa)