Vad betyder och hur uttalas fullmaktsgivare
Fullmaktsgivare uttalas full|makts|giv|are.
Ordformer och varianter av fullmaktsgivare
Singular
- fullmaktsgivare
- obestämd grundform
- fullmaktsgivares
- obestämd genitiv
- fullmaktsgivaren
- bestämd grundform
- fullmaktsgivarens
- bestämd genitiv
Plural
- fullmaktsgivare
- obestämd grundform
- fullmaktsgivares
- obestämd genitiv
- fullmaktsgivarna
- bestämd grundform
- fullmaktsgivarnas
- bestämd genitiv
Fullmaktsgivare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet fullmaktsgivare
I civilrättslig mening är huvudman en term för fullmaktsgivare, klient eller uppdragsgivare, exempelvis en person som har god man, står under förvaltarskap eller som har anlitat ett juridiskt ombud i vilket rättsligt ärende som helst.
Ett ombud är en bemyndigad person som genom fullmakt företräder någon annan. Den som lämnat fullmakten kallas huvudman eller fullmaktsgivare. Inom de områden som fullmakten beskriver har ombudet samma rätt som huvudmannen att till exempel teckna avtal, göra ansökningar eller ta emot handlingar. Ett ombud har därför större behörigheter än ett biträde som inte har den rätten.
Den som lämnar fullmakt kallas fullmaktsgivare eller huvudman. Den som får fullmakt kallas som regel fullmaktstagare, fullmäktig eller ombud. Inom diplomatin betecknas den som får fullmakt i stället plenipotentiär eller befullmäktigad. Rätten kan vara begränsad på olika sätt till exempel till visst område, till visst ärende eller till viss tid. Om fullmakten inte är tidsbegränsad gäller den tills den återkallas.
