Funktionalist Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet funktionalist

1. Stockholmsutställningen 1930 skapade en debatt mellan funktionalisterna och traditionalisterna. Under 1930-talet skulle vardagsrummet enligt funktionalisterna vara inrett utifrån aspekter som enkelhet och funktion. Eftersom funktionalismens tanke var att bostadens inredning skulle utgå från funktionalitet, fanns det inte mycket plats för statusmöbler eller onödig dekor. Onödigt krafs som kristallkronor och ädelträ skulle bort. De möbler som visades på stockholmsutställningen, exempelvis stålrörsmöblerna, fick dock inget direkt genomslag. Publiken var nämligen van vid de tidigare idealen, såsom mörka tapeter och garnityrmöbler. Detta var motsatsen till de nya funktionalistiska idéerna som kom under 1930-talet. Först senare, under 1960-talet, blev möblerna allmänt accepterade. I arbetarhemmen hade vardagsrummet många gånger vikarierat för sovrummet. Ett av den funktionalistiska inredningsarkitekturens mål var att man inte skulle behöva sova i vardagsrummet, utan att det skulle vara en plats att umgås. Detta var också en förändring som skedde över tid, eftersom bostadsbristen var en avgörande aspekt i frågan. (källa)
2. Medan stadsplanering bedrivits medvetet mycket länge, så är regionplanering ett mer nutida fenomen. En tidig förespråkare för regionplanering var skotten Patrick Geddes, som i sin bok Cities in Evolution (1915) förespråkade regionala undersökningar som grund för hur städerna skulle kunna utvecklas. Funktionalisternas internationella organisation CIAM (Congrès Internationaux d'Architecture Moderne) slog fast 1933 i sin stadsbyggnadsdeklaration, Aténchartan, att "stad och landsbygd växer samman som delar av samma regionala enhet. Varje stad är en del av en geografisk, social, kulturell och politisk enhet – region – på vilken deras utveckling vilar. Städer och storstäder kan inte studeras skilt från den omgivande regionen". En ytterligare inspiratör var den amerikanske sociologen Lewis Mumford, som 1923 var med och grundade Regional Planning Association of America. (källa)
3. Flera av de klassiska sociologerna från 1800-talet och tidigt 1900-tal, såsom Émile Durkheim, Max Weber och Karl Marx var mycket intresserade av religionen och dess inverkan på samhället. Durkheim menade att religionens primära funktion var att det höll samman den sociala gruppen, då man genom religionen upplever kollektivet. Gudar var enligt Durkheim ett uttryck för kollektivets och samhällets kraft, och dyrkandet av dessa var att betrakta som kollektivets självdyrkan. Detta kan läsas ur perspektivet att Durkheim metodologiskt var funktionalist. Religion kunde enligt Max Weber spela roll för hur aktörer valde att agera i relation till sin omgivning via de religiösa dygderna, särskilt hos kalvinisterna vilka företrädde den så kallade protestantiska etiken, kring vilken Webers mest kända verk Den protestantiska etiken och kapitalismens anda är centrerat kring. Karl Marx menade på att religiöst lidande var ett uttryck för verkligt lidande, i form av en (omedveten) protest mot det verkliga lidandet. Marx menade på att religionen är den förtryckta människans ''stuck och stön''. Eller som han uttryckte det: ''hjärtat hos en hjärtlös värld, anden i andefattigdomens tillstånd. Den är folkets opium.''. (källa)
4. Han benämns idag ofta som funktionalist, vilket innebär att han försökte urskilja samhällets olika funktioner på ett övergripande plan. Det viktigaste var enligt Durkheim att bibehålla en balans i samhället. Obalans kan motverkas med hjälp av det som Durkheim kallade för socialisationsprocessen. Denna process innebär att alla individer uppfostras till att förstå samhällets normer och regler. De får tidigt lära sig vad som ärätt eller fel, bra eller dåligt. Om socialisationsprocessen fungerar optimalt resulterar den i att de individer som kommer från samma kulturella bakgrund strävar efter att bete sig på ett liknande sätt. De har gemensamma normer och värderingar. (källa)