Furagering Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet furagering

1. De som den svenska krigsledningen under skånska kriget kallade för snapphanar, men som senare historieskrivning velat visa vara mer komplex, kan sägas ha utgjorts av åtskilliga olika kategorier. En kategori var reguljära specialförband under till exempel Pieter Sten eller generalmajor Meerheim som arbetade mycket bakom fiendelinjerna med att inhämta underrättelser och få ut personer därifrån, men också med att förhindra svensk skatteindrivning i Skåne. Dessa specialförband samarbetade nästan alltid med danske kungens friskyttekår som i svenska ögon utgjorde ytterligare en kategori snapphanar, båda dessa grupper var anställda av danska staten. Friskyttekompanierna bestod till största delen av skåningar men också av danskar och ett fåtal tyskar, polacker och till och med svenskar. Ofta var kompanierna rekryterade häradsvis men det förekom även kompani som huvudsakligen bestod av studenter från Köpenhamn och Lund, samt kompanier som bestod av arméveteraner. Dessa kompanier var samtliga lätt beväpnade ridande förband på 40–200 friskyttar som opererade över stora områden och främst angrep den svenska arméns försörjningslinjer. Friskyttarna samarbetade också med kompani av lejda kroater som specialiserats på liknande krigföring ute i Europa. En tredje kategori var helt vanliga bondeuppbåd, där den lokala befolkningen tog till vapen mot annalkande svenska styrkor, denna kategori var vanligast i inledningsskedet men fortsatte genom hela kriget. En annan grupp snapphanar var de danska fogdar som övervakade dansk skatteindrivning och furagering (anskaffning av foder) och som ofta kom ihop sig med svenska trupper med samma mål. Ofta nog samarbetade dessa fyra grupper och bidrog med manskap till olika danska krigsoperationer och oftast var de styrda från Köpenhamn. Generalmajor Meerheim i den reguljära danska armén var ytterst ansvaring för friskyttarnas operationer. En sista kategori var de stråtrövare som strök omkring i skogstrakterna och som absolut inte hade något med krigsledningen att göra. Deras plundringar riktade sig inte bara mot den svenska armén utan även (och i en större utsträckning) mot civilbefolkningen. Riktigt vilken omfattning stråtröveriet hade under skånska kriget är oklart, men källorna visar att det förekom missdådare på båda sidor som utnyttjade lokalbefolkningen på skamligt vis. (källa)
2. Under Trettioåriga kriget, då stora arméer existerade under mycket lång tid och militärorganisationerna började bli permanenta liksom hos romarna, uppstod flera tydligt urskiljbara nivåer bland den militära personalen: överstar (chefer över ett regemente som i detta sammanhang skall ses som en självständig juridisk person, förutom att det var en självständig militär enhet på 500–1500 personer), överstelöjtnanter (överstens biträde), kaptener (chefer över kompanier, nästa lägre halvsjälvständiga enhet inom regementet, på 50–100 man), löjtnanter (kaptenens biträde), fänrikar (fanförare på ett kompani). Vidare uppstod nivåer bland de lägre militärerna inom kompanierna och skvadronerna samt vid kanonerna vid artilleriet: fältväblar – för de lägre fotsoldaternas (knektarnas) direkta hantering, styckjunkare – som ansvarade för en kanon och dess servis, sergeanter – fältväbelns biträde, förare, fänrikens biträde som fanförare, furir (av franskans fourier) som ansvarade för furagering, det vill säga underhållstjänsten, rustmästare som hade hand om kompaniets vapen. Enligt tiden sed benämndes personer som lämnat militärtjänsten även fortsättningsvis som fänrik X eller korpral Y. (källa)
3. Johan Bengtsson Sparre (1682-1708), sårad i Polen 1704, befordrad till kapten 1706, dödad av kosacker på furagering i Severien i Ukraina. (källa)