Fyraårsplan Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fyraårsplan

1. Nazisternas maktövertagande skulle efter ett par år börja påverka Siemens och den övriga tyska industrin. Målet var att inrikta industrin på att bli en del av Tysklands militarisering och detta skedde genom lanseringen av en stor fyraårsplan 1936. Siemens industrier började leverera elektronikutrustning till den tyska militären och under de kommande åren växte dess betydelse allteftersom Tysklands upprustning steg. 1941 avled Carl Friedrich von Siemens och ledningen av företaget togs över av Hermann von Siemens. Hermann von Siemens var son till Arnold von Siemens. (källa)
2. Sovjetunionens femårsplaner var en serie centraliserade femårsplaner som gällde över hela Sovjetunionen. Planerna utvecklades av Gosplan enligt de riktlinjer för ekonomisk utveckling som Sovjetunionens kommunistiska parti utfärdat. Uppfyllandet av planerna blev en central del av den sovjetiska byråkratin. Liknande planeringsmetoder kom att användas av de flesta andra kommuniststaterna, såsom Kina. Dessutom har flera kapitalistiska stater framodlat liknande koncept av centralplanering, men då inom ramarna av marknadsekonomin, inom olika bestämda tidslopp: det finns både sjuårsplaner och tolvårsplaner. Nazityskland använde sig av fyraårsplaner för att göra Tyskland förberett för krig. (källa)
3. Som ansvarig för landets ekonomi, satte Castro Che Guevara. Själv var han fram till 1976 regeringschef, för att därefter bli president, i praktiken var han från 1959 Kubas odiskutable ledare och ansikte utåt. Till de första inrikespolitiska aktionerna som det nya styret vidtog, var 1959 när amerikansk egendom i landet konfiskerades, framför allt sockerplantage och 90% av gruvindustrin, ett företag som slutligen uppgick till en miljard amerikanska dollar. Men ersättningen till de drabbade drog ut på tiden. Att Kuba 1961 anslöt sig till Sovjetunionen brukar ibland förklaras med att USA i juli 1960 slutade köpa kubanskt socker som repressalie - Kubas största exportvara som enligt avtal med de amerikanska plantageägarna översteg världsmarknadspriserna med 50%. Sovjet grep i detta skede in och köpte upp sockerskörden och gav Kuba krediter. I december 1961 förklarade Castro att han anslöt sig till marxism-leninismen, ekonomin började styras med fyraårsplaner, jordbruket, industrin och all handel nationaliserades och Kuba blev en socialistisk enpartistat. Sovjetunionen blev ytterst viktig för landets ekonomiska överlevnad, då de vid USA:s handelsembargo mot Kuba 1962 övertog handeln med landet. Samma år utspelades den så kallade Kubakrisen efter att Sovjetunionen förlade strategiska robotar på ön i ett led av kalla kriget. Under Guevaras ekonomiska ledning, led landet svåra ekonomiska kriser, vilket han själv var öppenhjärtig om i intervjuer, Kubas ekonomiska tillväxt var under 1960-talet en av de lägsta i Latinamerika. Centralt i den castroska politiken var att skapa hombre nuevo, "den nya människan", en socialistiskt sinnad kollektivvarelse, oemottaglig för ekonomiska vinster som inte längre skulle vara samhällets drivkraft, och politiken gick ut på att i stället lösa produktionsproblem med estímulo moral, "moraliska stimuli". 1961, "utbildningens år", genomfördes en omfattande kamp mot analfabetismen, varigenom denna sjönk från 23,6% till 3,9% enligt tillgänglig statistik. Utbildning fram till universitetet blev gratis, och för universitetsstudier infördes stipendium. Människor skulle uppfostras till att känna ansvar för landets ekonomi genom medinflytande på sina arbetsplatser. 1971 hade regeringen dock kommit till slutsatsen att demokratiseringssträvandena måste kompletteras med en lag om arbetsplikt: att vara arbetsför men sakna arbete blev därmed olagligt. Som med all brottspåföljd på Kuba var straffet inriktat på "politisk omskolning". Många arbetslösa sattes i fängelse. Ett alternativ var att delta som soldat i Sovjet-stödda krig i Afrika. (källa)
4. Statlig planering och totalitarism är vad nazismen eller nazismen har gemensamt med exempelvis stalinism, och i likhet med det fascistiska Italien genomförde och använde sig nazisterna av planekonomiska lösningar, nämnas kan framför allt 1936 års fyraårsplan för den tyska rustningsindustrin. (Denna ekonomiska modell är mest känd för sin extrema variant under stalinismen i Sovjetunionen.) Nazisternas antikapitalism och grundläggande syn på ekonomi kom väl till uttryck i Hitlers "Mein Kampf", när denne talade om Tysklands ekonomiska utveckling och den "skadliga" industrialisering den gett upphov till – bondeståndets försvagning, storstadsproletariatets framväxt et cetera. ("folkkroppens sjukdomar"). (källa)