Fältherre Synonymer Betyder Uttal

• general

Hur används ordet fältherre

1. Fältherre eller härförare kallas en person som under ett krig leder en på en krigsskådeplats självständigt uppträdande här. Med fältherreskap, eller krigskonst, betecknar man vanligen sättet att utföra ett fälttåg, ett krig. Krigskonsten ställer synnerligen stora fordringar på fältherren, och Napoleon I erkände inte flera än sju verkliga fältherrar, nämligen Alexander den store, Hannibal, Julius Cæsar, Gustav II Adolf, Turenne, Eugen av Savojen och Fredrik den store. Ytterligare relevanta namn som kan adderas till denna skara är till exempel Napoleon själv, Scipio Africanus, Djingis khan, Lennart Torstenson, Karl XII, Moltke d.ä., Paul von Hindenburg, Erich von Manstein, Erwin Rommel, Gerd von Rundstedt, Georgij Zjukov och Bernard Montgomery. (källa)
2. En annan användning av lagerkransen var att den militära fältherre (imperator) som vunnit en förkrossande seger över sin fiende fick oftast vid sin återkomst till Rom ett triumftåg i belöning av den romerska senaten. Detta innebar att han kunde tåga in i Rom med sina soldater (som alla var obeväpnade), sitt krigsbyte och sina fångar. Själv var han klädd i en toga färgad helt i purpur (den kungliga och kejserliga färgen). Hans ansikte var målat rött precis som Jupiter-statyn i det största jupitertemplet. Han åkte på en vagn dragen av fyra vita hästar, och bakom honom på vagnen stod en slav som höll en lagerkrans över hans huvud. (källa)
3. Ryttarstatyer har under epoker i historien varit en vanlig form att avbilda regenter och fältherrar. (källa)