Fältväbel Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fältväbel

1. Landstormen genomgick ursprungligen inga mönstringar eller övningar alls, endast efter antagandet av 1914 års härordning var landstormen underkastade en 5 dagars utbildning. Vid sidan av den statliga organisationen växte en frivillig landstormsorganisation fram. 1903-04 hölls de första frivilliga landstormsövningarna, och 1912 bildades Sveriges landstormsföreningars centralförbund för att organisera frivilligutbildningarna. Dessa var främst till för att skola fram befäl bland landstormsmanskapet. En Landstormsofficersutbildning utvecklades senare, vilken leddes av officerare från armén. 1915 började ungdomsavdelningar organiseras inom landstormen - landstormspojkarna (Lstp). Ungdomsavdelningarna hade namn och nummer: Stockholms landstormspojkar, U1 o.s.v.. Landstormspojkarna hade ett gradsystem: Vice fältväbel, Fältväbel och Kornett som medlemmarna kunde kvalificera sig för. Se mössmärke för Kornett vid U57. För senare historik se Försvarsutbildarna. Den svenska lottarörelsen bildades 1924 som en gren inom landstormen. (källa)
2. Före 1974 användes i Finland beteckningen stamunderofficer för yrkesbefäl med underofficers grad. Detta år infördes en ny befälskategori i den finländska försvarsmakten, befattningsofficer, motsvarande svensk "kompaniofficer". 1989 ändrades befälskategorins namn till institutofficer. Reservunderofficer kan idag ha graderna undersergeant, sergeant, översergeant, fältväbel, överfältväbel eller militärmästare. (källa)
3. Fanjunkargraden är av Försvarsmakten inplacerad i NATO-nivån OR 7, vilket motsvarar Sergeant First Class i US Army, Gunnery Sergeant i USMC, Staff/Colour Sergeant i brittiska armén, Hauptfeldwebel i Bundeswehr och Sergent-chef i franska armén. Bland grannländerna och de neutrala länderna motsvar graden Oversergent i den danska armén, fältväbel i Finlands armé, vanemveebel i den estniska armén, Feldweibel/Fourier/Hauptfeldweibel i den schweiziska armén samt Stabswachtmeister i Bundesheer. (källa)
4. Fältväbel (tyska: Feldwebel) var ursprungligen position bland de tyska landsknektarna, med bland annat ansvar för utbildning och uppställning. Senare blev fältväbel den högsta underofficersgraden i många länder. Fältväbeln var ofta ansvarig för förläggning samt underhålls- och expeditionstjänst i ett kompani. (källa)