Fängelsedirektör Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fängelsedirektör

1. Den rike rentieren Gabriel von Eisenstein har blivit invecklad i en rättsaffär. Hans advokat, dr Blind, har inte kunnat förhindra att han blir dömd till fängelsestraff- Men innan Eisenstein anmäler sig på fängelset går han på en bal hos prins Orlofsky, som har skickat honom en inbjudan genom en gemensam vän, dr Falke. Falke har en sak att göra upp med Eisenstein. Förra karnevalen var de båda vännerna på en bal, då Falke bar en läderlappskostym. De hade druckit ganska mycket, och Eisenstein hade gjort Falke löjlig genom att få honom att i fullt dagsljus visa sig för folk tämligen berusad och i sin löjliga "läderlappsdräkt". Eisenstein anar inte att Falke nu ruvar på en liten hämnd. Han tar ett hjärtligt farväl av sin hustru Rosalinde och berättar att han skall börja avtjäna fängelsestraffet redan samma kväll. Då också deras tjänsteflicka Adele ber att få ledigt, därför att hennes syster, dansösen Ida, tänker smuggla in henne på balen hos Orlofsky, får avskedet formen av en terzett. Då Rosalinde blivit ensam kommer plötsligt en av hennes gamla tillbedjare, sångläraren Alfred på besök till henne. Till Rosalindes förvåning inrättar han det mycket bekvämt för sig, precis som om han vore herre i huset och tar till och med på sig Eisensteins aftonrock. Därmed börjar förvecklingarna. Fängelsedirektören Frank vill personligen hämta sin högt ansedde fånge. För att inte kompromettera Rosalinde måste Alfred finna sig i att bli tagen för att vara Eisenstein och tvingas följa med fängelsedirektören. (källa)
2. En av de viktigaste uppgifterna för Wetmore under avrättningen är att blöta ner en svamp som ska höja den elektriska ledningsförmågan för att underlätta avrättningen. Det gör han inte, vilket leder till att Delacroix död blir utdragen och plågsam. Efter avrättningen skulle Wetmore byta arbetsplats eftersom de andra väktarna hade avpressat honom löftet att försvinna från enhet E. En annan roll spelar fängelsedirektören, Hal Moores, och hans hustru Melinda Moores. Melinda lider av en hjärntumör och Paul och hans trogna kollegor försöker att rädda henne med hjälp av John Coffey. (källa)
3. Den nyutsläppte fången Harald Hansson återfaller i brottslighet då han begår inbrott hos rådmannen en natt. Under inbrottet gör han ett outplånligt intryck på dennes dotter. Hon blir så förälskad att hon därefter försöker komma på nya sätt att frita honom ur fängelset, dessa är inte helt lyckade, trots att varken fängelsedirektören eller fångvaktaren är särskilt slipade. (källa)
4. Tuwe Jansson var son till fängelsedirektören Johan August Jansson. Han avlade mogenhetsexamen i Kalmar 1902, var amanuens i Generaltullstyrelsen 1908–1910, kammarskrivare vid tullkammaren i Stockholm 1910–1915, andre byråassistent i Generaltullstyrelsen 1915–1922 och tulldirektörsassistent i Stockholm 1922–1927. Jansson blev 1926 tillförordnad byråchef och var från 1927 ordinarie byråchef i Generaltullstyrelsen och chef för verkets kameralbyrå. Från 1939 var han generaltulldirektörens ställföreträdare. Han var tillförordnad generaltulldirektör från 1946. Jansson var 1912–1915 lärare i författningskunskap vid Tullverkets undervisningsanstalt. Han tillhörde bland annat 1920 års kustbevakningssakkunniga, vilkas utredning och förslag utgjorde ett väsentligt led i uppbyggandet av senare tiders kustbevakningsorganisation. Han verkställde 1920–1921 betydelsefulla utredningar rörande frihamn och frilager. 1925 tillkallades han som sakkunnig inom Finansdepartementet för beredning av frågan om ny tullstadga. Resultatet av hans verksamhet på denna punkt blev 1927 års tullstadga. I samband därmed utarbetade han en tullförordning och ett enhetligt system för allmänhetens tullblanketter. Ett av honom upprättat förslag till fullständig omläggning av Tullverkets journalsystem genomfördes 1922. Jansson var 1918–1945 redaktör för Tullverkets författningssamling. han utgav flera handböcker och författningseditioner på sitt område, bland annat Handbok i tullärenden... (1908), Svenska tullförfattningar (1912), Tullstadga och tullordning jämte andra tullförfattningar (1928) och Krisförfattningar för utrikestrafiken (1940). I ett stort antal uppsatser och artiklar, bland annat i Nordisk familjeboks 2:a och 3:e upplagor behandlade Jansson tullväsendets organisation och annat. (källa)