Färgeri Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet färgeri

1. 1844 till 1922 fanns ett färgeri anlagt av fabrikören Håkan Widman, som 1844 flyttade till Korrö från Torsås i Kalmar län. Han ägde färgeriet och stampen. Han lät också anlägga ett spinneri och väveri för att bereda arbete åt Korrös kvinnliga befolkning. Färgeribyggnaden är idag välbevarad med tidstypiska inventarier. På bottenvåningen finns de stora grytorna kvar. Även byns lilla butik med sin disk och kassalåda är bevarad. Övervåningen var beredningsplats för dekokter, och bredvid fanns torkvind och torkrum med lufttrumma. Lärlingskammaren i färgeriet användes som drängkammare åt Robert vid inspelningarna av filmen Utvandrarna. (källa)
2. Företaget grundades 1869. Första ordföranden blev Lars Johan Hierta som också tecknade en betydande aktiepost. Företaget drev verksamhet på Barnängen på Södermalm från 1869 fram till 1952. I Barnängsfabriken drevs bomullsspinneri, väveri, sidenväveri och beredningsarbeten. Företaget hade färgeri, blekeri och trikåfabrik i Liljeholmen. År 1884 köptes ett bomullsspinneri i Torshag vid Åby. En ny fabriksbyggnad uppfördes 1916–1917 på Barnängen, arkitekt Cyrillus Johansson. År 1946 hade företaget 1000 anställda industriarbetare. (källa)
3. Åren 1894–1896 var Hennig dessinatör vid Mölnlycke Manufakturfabrik AB (tidigare Mölnlycke Väferi AB). Företaget hade grundats 1849 av Hugo Hennigs farfar, Gustav Ferdinand Hennig (1786–1853). Denne led skeppsbrott på den bohuslänska kusten och anlände till Göteborg 26 år gammal och fick hjälp av en grosshandlare Melin att studera i Tyskland och England. Vid återkomsten startade han en egen grosshandel. Genom sin handel blev han intresserad av textilbranschen och köpte år 1823 mark vid Mölndals vattenfall, vid Mölndalsåns fors, och anlade ett bomullespinneri med garnfärgeri och en oljekvarn. År 1832 anlade han ytterligare ett för tiden mycket modernt spinneri, Rosendahls Fabriker AB i Mölndal. År 1847 sålde Gustav Ferdinand Hennig fabrikerna i Mölndal och avsåg att dra sig tillbaka. David Otto Francke, Mölndalskungen, köpte 1847 Rosendahls Spinneri och Färgeri i Mölndal av Gustav Ferdinand Hennig, som grundat verksamheten 1832 vid Mölndalsåns fors, i det som idag kallas Mölndals Kvarnby vid åns fall. Spinneriet eldhärjades kort därefter. År 1854 byggde Francke ett nytt bomullsspinneri, som började sin verksamhet 1856 och det året övertogs samtliga av ''Rosendahls Fabriker AB'' med Francke som disponent. Men Gustav Ferdinand Hennig trivdes inte med sysslolösheten utan köpte istället 1849 Råda socken i Härryda kommun av friherrinnan Martina von Schwerin. Vid säteriets vattenfall anlades bomullspinneri, blekeri och färgeri. Ett väveri stod klart 1853 och samma år fick han hjälp att driva fabriken av sin måg Bruno Wendel. Strax därefter, den 2 september 1853, avled Gustav Ferdinand Hennig. (källa)
4. Staden fick från början en stark utveckling och nådde över 2 000 invånare redan före 1700-talets mitt. Förutom gårdfarihandel med textilier blev handel med smidesvaror om saxar, spikar, hästskor, synålar och liknande viktiga näringar. Under 1700-talets andra hälft försämrades förutsättningarna, allmogen började söka sig förbi Borås, och staden fick konkurrens från Ulricehamn. Monopolställningen upphörde, och trots viss manufakturverksamhet, bland annat färgerier, gick Borås in i en period av långsammare utveckling under 1700-talets senare del. (källa)
5. År 1876 övertogs fastigheten av källarmästaren på Operakällaren Bengt Carlsson. Han var konstintresserad och tog hand om en del värdefulla inredningsdetaljer när Gustavianska operahuset revs på 1890-talet, bland annat matsalens plafondmålning "Aurora omgiven av kupidoner" och en stor spegel som han placerade i salongen. Bland senare ägare märks fabrikören Ivar G Folcker som drev Kungsholmens Färgeri i villan. Möjligen är det samme fabrikör Folcker som uppförde Folckerska huset 1848 på Gallerians nuvarande plats i Stockholms innerstad. (källa)
6. August Werners textilfabrik (färgeri) var en av de sista existerande textilindustrierna i Göteborgsområdet. Det står numera kvar i östra Lindome, som ett minne över ortens enda större industri. De förfallna byggnaderna ägs sedan 2001 av det norska fastighetsbolaget Seacrown som hyr ut lokalerna till flera mindre verksamheter. (källa)
7. På 1770-talet lät färgaren Carl Gustaf Hoving uppföra kvarnen Klippan på klippan vid Hammarby sjö. Det var ett ståtligt bygge av holländsk typ, som betyder att kvarntoppen med vingarna kunde vridas till rätt vindriktning medan själva kvarnbyggnaden stod stadigt på berget. Runt kvarnens nedre del löpte en brygga, därifrån kunde man vrida kvarnhuven med hjälp av en stång tills vingarna stod rätt i vinden. Kvarnen användes för malning av färg till Hovings färgeri. (källa)
8. Hennig fick Kommerskollegiets tillstånd 16 maj 1849 att tullfritt importera maskiner för anläggning av väveri med spinneri och pappersbruk vid Mölnlycke, som lydde under Råda säteri. Vid säteriets vattenfall anlades bomullspinneri, blekeri, där pappersmassan bleks tillsammans med kemikalier, och färgeri. År 1853 stod ett väveri klart. Samma år fick han hjälp att driva fabriken av sin svärson, fabriksföreståndaren Bruno Wendel (1824-1893), "Kungen av Mölnlycke". Gustav Ferdinand Hennig ledde detta företag med bistånd både av sin systerson och sin svärson Bruno Wendel till sin död. Hennig avled strax därefter, den 2 september 1853 i en ålder av nära 67 år. Enligt bouppteckningen ägde Hennig även två stenhus i Göteborg. På sin tid var Bruno Wendel en av Sveriges rikaste personer, han var också född i Sachsen och han var verksam i Mölnlycke utanför Göteborg. (källa)
9. Strax efter midnatt, natten mellan 22 och 23 mars 1854, uppmärksammades branden som utbrutit i färgarmästare Landbys färgeri sydväst om Storbron över Svartån. Troligen hade alltför het aska lagts i en förvaringslåda av trä. Innan den tidens bristfälliga brandutrustning hunnits framskaffas fick elden snabbt övertaget och spred sig fort i den västliga vinden, snart hade husen på Stora gatans (nuvarande Drottninggatans) östra sida antänts. Husen på västra sidan om Stora gatan klarade sig tack vare vindriktning och vattenbegjutning. (källa)
10. Karl Eliasson var son till handelsmannen Nils Johan Eliasson som härstammade från Pjätteryds socken. Han var elev vid Uppsala högre allmänna läroverk 1899-1905 och därefter kontorist hos Ivan Öhlins grosshandelsfirma för ylletyger P. A. Collijn i Stockholm, från 1912 som Ivan Öhlins närmaste man. 1915 blev han VD i dotterbolaget AB Gunnar Collin som sysslade med herrkonfektion. Eliasson gjorde studieresor i USA 1916 varefter han införde löpandebandprincipen inom företagets fabriker och kunde därigenom drastiskt minska tillverkningskostnaderna. Med utgångspunkt från dessa metoder lanserades 1924 standardiserade kostymer i olika prisklasser, kända som Collijns Ettan, Tvåan, Trean och så vidare. Då Ivan Öhlin 1929 avled inträdde Eliasson i ledningen för firman, och då den 1930 ombildades till aktiebolag blev VD för företaget och koncernchef för Öbergkoncernen som förutom AB Gunnar Collijn omfattade Säters väfveri AB och AB Elis Fischer som tillverkade damkappor samt Wästerås ullspinneri och färgeri AB. Eliasson var även ledamot av styrelsen för Sveriges konfektionsindustriförbund 1920-1934, 1922-1934 som vice ordförande, en av dess fullmäktige i Svenska Arbetsgivareföreningen som suppleant 1922-1932 och ordinarie 1932-1934. Han var även ordförande i Sveriges kontoristförening 1920-1924, ledamot av styrelsen för Stockholms köpmannaförening 1926-1933 och fullmäktig i Stockholms handelskammare 1931-1934. (källa)