Färgskala Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet färgskala

1. Liksom andra jordfärger och järnoxider är ockror ljusäkta och hållbara i alla bindemedel. Länge var de dessutom billigare än de flesta andra pigment. Därmed har de varit mycket vanliga i både konstmåleri och byggnadsmåleri, och är bland de pigment som skapat den utvändiga färgskala som är typisk för äldre svensk bebyggelse. (källa)
2. Gäss är stora och tunga fåglar med relativt lång hals och medellånga kraftiga ben. Hannar och honor liknar varandra. Släktet Anser har en färgskala som går i grått och brunt, dock finns det några arter som är övervägande vita. Detta släkte har ofta ben och näbb som går i röda eller gula toner. Släktet Branta är mestadels svartvitt tecknade och har grå eller svarta ben och näbb. (källa)
3. Under 1920-talet då stilen var art noveau och jugend fick husen en mörkare färgskala – ofta rödbruna. Fasaderna utsmyckades med portaler och balkonger. (källa)
4. Piplärkor är relativt små och slanka fåglar med lång stjärt och rak spetsig näbb. Deras färgskala går i sandfärger, gult och vitt med inslag av brunt och varierande mängd svart streckning på bröstet. Vissa arter har även inslag av röda toner. De har alltid ljusare undersida och ofta ljusa ögonbrynsstreck. De har en lång böjd bakklo och hos fullvuxna fåglar brukar deras mellersta täckare likna ett band av kvadrater med ett mörkare centrum omgivet av en ljusare kant. De har karakteristisk sång som ofta framförs i sångflykt. (källa)
5. Mineralets mångskiftande färgskala beror på närvaron av andra joner än zinkjoner. Således beror den blå färgen på närvaro av kopparjoner, medan rosa till lila färg orsakas av koboltjoner. (källa)
6. Lövens höstfärg är ofta i en röd färgskala. (källa)
7. Under 1920-talet började A.B. Stout arbeta mer planmässigt med förädling av dagliljor. Arterna korsades för att få fram bättre egenskaper och en rikare färgskala. Ganska snart tog intresset för hybrider fart och släktet är idag ett av de mest odlade och förädlade växterna. Ur de 15 arterna har mer än 45.000 sorter registrerats och från de ursprungligen gula och rödbruna tonerna har förädlare lyckas få fram en mycket rik färgskala från gräddvitt till rött och purpur. Se mera under trädgårdsdagliljor (H. Hybrida-gruppen). (källa)
8. Runt 1800 börjar också Dalmåleriet med kringvandrande målare att sprida sig till angränsande landskap. Ungefär samtidigt börjar tapetmåleriet att bli ett vanligare arbetsområde för dalmålarna. Det kommer att påverka allmogemålare i angränsande landskap, och många tar upp ett måleri som i många avseenden liknar Dalmåleriet. Runt 1820 kommer en uppstramning i motiven, och en återgång till en stiliserad blomsterkvast, om än i ljusare färgskala och med mer stiliserade former än på 1700-talet. Framåt slutet på Dalmåleriets tid blir måleriet förenklat och börjar åter likna det expressionistiska måleriet från åren runt 1800. Redan runt 1850 tappar måleriet i popularitet, men i Dalarna håller det sig kvar en tid till. Särskilt tapetmåleriet börjar under slutet av 1800-talet att få ett visst intresse i samband med nationalromantiken, men stilen var då redan på utdöende. En orsak var de industriellt producerade tapeterna. De dalmålningar som utförs i slutet av 1800-talet hade utvecklats starkt och hade ganska lite med det äldsta allmogemåleriet att göra. (källa)