Vad betyder och hur uttalas färskningsmetod
Färskningsmetod uttalas färsk|nings|met|od.
Ordformer och varianter av färskningsmetod
Singular
- färskningsmetod
- obestämd grundform
- färskningsmetods
- obestämd genitiv
- färskningsmetoden
- bestämd grundform
- färskningsmetodens
- bestämd genitiv
Plural
- färskningsmetoder
- obestämd grundform
- färskningsmetoders
- obestämd genitiv
- färskningsmetoderna
- bestämd grundform
- färskningsmetodernas
- bestämd genitiv
Färskningsmetod är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet färskningsmetod
Färskning (färskningsmetod) är den process inom järnmetallurgin vid vilken kolhalten i tackjärn sänks till de nivåer som gör järnet smidbart. Genom oxidation tar man bort kol för att få järnet smidigare. Det tackjärn som kommer direkt från masugnarna innehåller vanligtvis cirka 4-5 procent kol, och är för sprött för att smidas, valsas eller härdas. Genom färskningen sänks kolhalten så järnet blir möjligt att bearbeta. Redan i de tidiga masugnarna användes härdfärskning. Slutprodukten var då osmundar, medan senare i och med tysksmidet och vallonsmidet, från ca 1600, så var slutprodukten stångjärn. Smältfärskning infördes successivt från ca 1850 och slutprodukten blev då stål.
Sir Henry Bessemer, född 19 januari 1813 i Charlton, Hertfordshire, död 15 mars 1898 i London, var en engelsk mekaniker och metallurg, namngivare av färskningsmetoden för stål, som fått namnet bessemerprocessen.
Ljungberg fäste tidigt sin uppmärksamhet på en förbättrad generering av bränslegas. Som nybliven disponent för Kopparbergs bergslag fick han under sin ledning omdaningen och utvecklingen av Domnarvets järnverk, där han, övertygad om nödvändigheten att grunda en stor järnproduktion i den mellansvenska bergslagen på därvarande rika tillgångar av billig fosforhaltig järnmalm, 1891 införde de basiska färskningsmetoderna såväl för bessemer- som martinprocessen. Genom anläggande av ett för svenska förhållanden jättelikt valsverk fullföljdes den plan, som han vid de basiska metodernas införande vid Domnarvet utstakade för detta verk.
