Förbryta Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet förbryta

1. Inom gruppen sexualförbrytare förekommer också en stor versatilitet vad beträffar modus operandi. Det finns dock olika bedömningar hur vanligt det är att serieförövare väljer offer med olika kön eller att brotten begås i olikartade relationer, vilket torde bero på att studier inte skilt olika slags sexualbrott. Det mesta tyder på att de som förgriper sig på ungdomar är mer benägna att angripa personer från båda könen, samt att dessutom förgripa sig på antingen barn eller vuxna. (källa)
2. I äldre tider konfiskerades vid vissa brott förbrytarens hela (fasta och lösa eller endast lösa) förmögenhet eller viss kvotdel därav. Dylika konfiskationsstraff försvann i nyare tid ur strafflagstiftningen, eftersom deras verkningar alltför mycket gick ut över andra än den brottslige själv, nämligen hans familj och anförvanter. I Sverige stadgades, ända till dess den nya strafflagen av 1864 blev gällande, för högförräderi förlust av liv, ära samt fast och löst gods och för vissa fall av rån förlust av liv och lösören, likaså förverkade den, som begick våldtäkt, allt sitt lösa gods. (källa)
3. Erik XIV lät emellertid vid sitt regeringstillträde rannsaka, om alla dessa gods verkligen borde vara "Kungl. M:ts arv och eget", eller om inte en del av dem rätteligen tillhörde kronan eller adliga släkter och då därvid befanns, att under arv och eget lagts en mängd från kyrkan indragna gods, som i stället ansågs böra vara kronans, vidare förbrutna gods, skattegods, som enligt lagen ej fick läggas under frälse och dylikt, överflyttades dessa till kronogods och undantogs sålunda från arvskiftet mellan Erik och hans bröder. (källa)
4. Förföljelserna ökade i Spanska Nederländerna också på grund av dess politiska system. Området låg under starkt tryck från Inkvisitionen, som uppmuntrade ett angiverisystem bland befolkningen för att rensa ut alla som förbröt sig mot katolska kyrkans doktriner och utlovade angivare en del av den anklagades egendom. Personliga konflikter urartade under denna period ofta i häxåtal, och rättsdokument avslöjar åtskilliga lynchningar av misstänkta häxor och vardagliga gräl som urartade i anklagelser om trolldom och mord. Myndigheterna visade ofta mildhet i de fall en person hade dödat någon de misstänkte för att ha varit en häxa eller trollkarl. I Artois var det rentav vanligare med lynchningar än med åtal, och provinsen har också längre antal häxprocesser än övriga provinser i området. (källa)
5. Högförräderi, ett förräderibrott, är en inom den straffrättsliga litteraturen – och i vissa strafflagar – använd benämning för brottsliga angrepp på statens författning, statsöverhuvudets ställning och statens område. I äldre tider förutsattes vanligen för högförräderistraff, att brottslingen var undersåte i det land, mot vilket han förbröt sig, eller annars av särskilda skäl var skyldig detta land trohet. Men denna förutsättning förekommer inte i nyare strafflagar. Straffet är enligt dessa i många länder för svårare fall dödsstraff (inte i Europa), för andra fall frihetsstraff på livstid eller viss längre tid. Samma straffmaximum gäller vanligen, vare sig gärningen stannar vid försök eller fortskrider till fullbordat brott. Redan förberedelser till högförräderi, särskilt högförrädiska stämplingar, och offentliga uppmaningar till detta brott är vanligen belagda med straff. Högförräderibrott mot staten till förmån för en annan nation kallas även landsförräderi, särskilt i samband med krig. Militärt landsförräderi och landsförräderi i samband med pågående eller hotande väpnad konflikt betecknas även krigsförräderi. (källa)
6. Stockholms konsistorium yttrade att den som "övergiver sitt kön" och "bedrägligen bekänner sig till ett annat" genom att klä sig i andra könets kläder och utföra de sysslor som ansågs höra till det andra könets uppgifter, förbröt sig mot naturen och Guds skapelseordning : "Ty som den allvise skaparen har till sitt vissa och särskilda ändamål skapat och inrättat vart kön för sig...så vill han och att vart och en...skall...hålla sig till de sysslor och förrättningar som dess kön tillhöra, och var till man av skaparen är förordnad är". (källa)
7. I motsats därtill fordrade den kristna kyrkan samma äktenskapliga trohet av mannen som av hustrun, och utsträckte därför begreppet hor till alla de fall då en gift man hade samlag med någon annan än sin hustru. Denna nya åsikt hade dock att kämpa mot en djupt rotad folkuppfattning och förmådde därför endast ytterst långsamt göra sig gällande inom lagstiftningen. I de romanska länderna var straffet för en gift man som gjort sig skyldig till hor inte sällan betydligt lindrigare än för en gift kvinna som förbrutit sig på enahanda sätt, och inträder dessutom där vanligen endast under vissa förutsättningar (enligt fransk rätt endast i fall mannen underhållit en konkubin i samma hus, som han bebott med sin hustru). (källa)
8. Vid Uppsala möte 1593 restes krav på skärpt religiös kontroll och sedlig förnyelse. Detta blev startpunkten för sockenrättsskipningen, som sedan utvecklades under 1600-talet, bland annat genom införandet av sexmän. Genom riksdagsbeslut fastslogs att befolkningen skulle vara med och döma syndarna. Den rättsliga grunden för sockenstämmornas verksamhet förblev dock länge vag. I 1650 års prästprivilegier fastslogs att prästerskapet skulle ställa dem införätta som på olika sätt förbrutit sig mot Guds bud. Om relationerna gentemot den världsliga rättvisan sades däremot ingenting. Länsman och fjärdingsman blev ansvariga för att verkställa straffen. (källa)
9. Bolaget kan efter skriftlig varning genom beslut i bolagsstämman ta en lägenhet i besittning i högst tre år om den används för annat än i bolagsordningen avsett ändamål, det förs störande liv i lägenheten eller aktieägaren annars på vissa sätt väsentligt försummar sina förpliktelser. Lägenheten skall då hyras ut, i första hand till dem som redan bor i lägenheten, om inte dessa är de som förbrutit sig. (källa)
10. Den koralbok som hörde till 1819 års psalmbok var den så kallade Haeffners koralbok och i denna hade psalmen (nr 481, f-moll, 2/4-takt) en melodi av Johann Crüger, komponerad 1640, men genomgripande bearbetad av Haeffner. Crügers original har en text av Johann Heermann med inledningsorden "Herzliebster Jesu, was hast du verbrochen", på svenska O Jesus kär, vad har väl du förbrutit. (källa)