Förbrytelse Synonymer Betyder Uttal

• brott

Hur används ordet förbrytelse

1. I Norge avskaffades konfiskering av allt löst eller fast gods genom 1814 års grundlag samt konfiskering av viss kvotdel av förbrytarens lösa egendom genom en lag av 1848. I Danmark upphävdes dessa straff 1824, i Finland 1889. Däremot förekom även senare i den nordiska lagstiftningen, liksom inom den nyare rätten i allmänhet, konfiskering av bestämda föremål. Så konfiskerades vid tryckfrihetsbrott den brottsliga skriften, vid lurendrejeri den insmugglade varan, "vid olovlig brännvinsbränning de vid förbrytelsen nyttjade redskapen och det brännvin, som anträffats vid beslagstillfället", o.s.v. I norsk och dansk strafflag fanns en allmän bestämmelse, enligt vilken föremål, som frambragts genom ett brott eller begagnats eller varit ämnade att begagnas för förövandet av en förbrytelse, kunde dömas förbrutna. Likaledes kunde enligt dessa länders strafflagar det genom ett brott vunna utbytet konfiskeras. (källa)
2. I Norge sändes vanligtvis en pil (her-or), att "skära upp härpil" var budskapets talesätt. När allmogen kallades till ting hade budkaveln formen av ett svärd eller en yxa. Om en förbrytelse mot gudsdyrkan skulle beivras var den formad som ett kors. Vid skogsbrand har folk budats med kavel även långt fram i senare tider. (källa)
3. Såsom delikt (av latinets delictum, fel, förbrytelse, även ordet maleficium, illgärning, förekommer i de romerska rättskällorna) upptogs i romerska rätten dels rättsstridigt skadande av annans sak (damnum injuria datum), vilket föranledde ersättningsanspråk enligt den s. k. lex Aquilia, dels stöld, rån, svek, hot, förolämpning (furtum, rapina, dolus, metus, injuria). Även rättsstridigt förfarande med annans fasta egendom betraktades i vissa fall som delikt. (källa)