Fördumma Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fördumma

1. Alienationsteorin kom senare att utvecklas av bland andra den italienska marxisten Antonio Gramsci och den så kallade Frankfurtskolan (bland andra Theodor Adorno). Deras bidrag till alienationsteorin har inneburit att teorin inte bara innefattar den kapitalistiska produktionsprocessen, utan även det civila och den kulturella sfären i det kapitalistiska samhället. Den s.k. Nya vänstern under 1960-talet var påverkad av Karl Marx alienationsteori men även av senare teorier på detta område. Bland de från denna grupp som särskilt bör nämnas är den franske socialfilosofen André Gorz som studerade alienationen inom arbetslivet och den tysk-amerikanske filosofen och psykologen Herbert Marcuse, som i sina studier visade hur de framväxande massmedierna, främst televisionen, skapade en kultur av "endimensionella", fördummade människor, alienerade och bortvända från verkligheten. (källa)
2. Blomqvist skrev i april 2019 en mycket kritisk recension av Göteborgs stadsteaters uppsättning av Little shop of horrors, där hon bland annat uttryckte att uppsättningen innehöll "Disneyaktiga duetter", att "resultatet blir mest utmattande" och beklagade att teatern inte lyckats erbjuda "en motvikt mot det tomma och fördummande". Stadsteaterns konstnärlige ledare Pontus Stenshäll replikerade "Du har fel Blomqvist" och menade att Blomqvist var omdömeslös, saknade förmåga att förstå en föreställnings underliggande strukturer, och att "hennes förtroendekapital är förbrukat". GP:s kulturchef Björn Werner replikerade dock att "Så lätt tystas inte en kritiker" och meddelade att Blomqvist också fortsättningsvis kommer att recensera, "för teatern, för kritiken och för läsarnas skull". (källa)
3. Fördumning innebär medveten reducering av den intellektuella nivån inom exempelvis vetenskap, utbildning, litteratur, film, nyheter, kultur och politik. Det svenska verbet "fördumma" har i en allmännare betydelse använts sedan 1835. Den engelska termen "dumbing down" har dock sitt ursprung i 1930-talets branschjargong hos filmindustrins manusförfattare där betydelsen var "att revidera för att anpassa sig till folk med lägre bildning eller intelligens". Det praktiska tillvägagångssättet varierar beroende på sammanhanget men involverar ofta överdriven förenkling vilket leder till trivialisering av exempelvis kulturella och akademiska värden. (källa)
4. Romantikerna blickade tillbaka på medeltiden. De önskade en återgång till en andlig världsåskådning och de ansåg att det nya tidevarvets mekaniska rationalism fördummade människorna och förfulade tillvaron. De tidiga engelska romantikerna William Wordsworth, Samuel Taylor Coleridge och Robert Southey var hängivna försvarare av kyrkan och de utpekade upplysningens hänsynslösa kritik av kristendomen som den bakomliggande orsaken till franska revolutionens våldsamma förföljelser av kristna. Något annat som romantikerna vände sig emot var revolutionens nivellerande egalitarism, enligt vilken ingen människa fick anses vara mera värdefull änågon annan. Romantikerna är kända för sin förgudning av det konstnärliga geniet, men mindre känt är att denna idé förenades med politisk konservatism. Novalis, "romantikens profet", dedicerade ett filosofiskt verk till Fredrik Vilhelm III av Preussen och Louise av Mecklenburg-Strelitz, i vilket monarken målades upp som det ouppnåeliga idealet, den blå blomman, som hela folket måste älska och låta sig inspireras av. Den medeltida traditionen av hjälteberättelser återupplivades av Tory:n Walter Scott med riddarromanen Ivanhoe (1820) – ett tema som har levat vidare hos konservativa tänkare såsom Thomas Carlyle och Jordan Peterson, vilka baserar sin etiska filosofi på gamla hjälteberättelser. Samhället behöver monarker, gudar och hjältar, menade romantikerna, i stället för egalitarism och konformism. (källa)