Vad betyder och hur uttalas förhäva
Förhäva uttalas för|häva förhävde.
Förhäva betyder förhäva sig.
Ordformer och varianter av förhäva
Aktiv
- förhäva
- infinitiv
- förhäver
- presens
- förhävde
- preteritum
- förhävt
- supinum
- förhävande
- presens particip
- förhäv
- imperativ
Passiv
- förhävas
- infinitiv
- förhävs
- presens
- förhävdes
- preteritum
- förhävts
- supinum
Alternativa böjningsformer passiv
- förhäves
- presens
Förhäva är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet förhäva
Medan den svenska legationen satt fängslad utväxlade härskarna brev. I ett brev från 1571 började Ivan med att "förundra [sig] och le [över] att han vill förhäva sig och vara så högmodig, förgätandes sitt fäderne uti en by i Småland" och att hävda att Johan borde vara tacksam som fått förhandla med tsarens ståthållare. Han hävdade vidare att Sverige en gång lytt under Novgorod, och sade sig vara trött på de svenska provokationerna i Livland. Han avslutade med att meddela att han möjligen kunde tänka sig att förhandla om Johan sände drottning Katarina och parets söner till honom.
