Vad betyder och hur uttalas förjaga
Förjaga uttalas för|jaga -de.
Ordformer och varianter av förjaga
Aktiv
- förjaga
- infinitiv
- förjagar
- presens
- förjagade
- preteritum
- förjagat
- supinum
- förjagande
- presens particip
- förjaga
- imperativ
Passiv
- förjagas
- infinitiv
- förjagas
- presens
- förjagades
- preteritum
- förjagats
- supinum
Perfekt particip
- förjagad en
- ~ + subst.
- förjagat ett
- ~ + subst.
- förjagade den/det/de
- ~ + subst.
Förjaga är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet förjaga
Redan under järnåldern fanns självständiga regioner kallade fylken i delar av Norge. Traditionen säger att dessa regerades av fylkeskungar som förjagades av Harald Hårfager, som skulle ha samlat de norska fylkena till ett stort rike redan i början av 900-talet. Det finns emellertid inget arkeologiskt stöd för uppfattningen att fylkena ursprungligen har varit självständiga småkungadömen, och för ett så tidigt enande av hela riket. I samband Norges enande på 1100-talet delades hela riket in i ett tjugotal administrativade regioner kallade fylken med egna fylkesting och en representant i kungens hird.
I argonautsagan uppträder de som den blinde trakiske konungen Fineus' plågoandar, vilka rövar bort och smutsar ned hans mat med avföring, till dess de slutligen förjagas av de bevingade Boreassönerna Kalaïs och Zetes.
Uppteckning och tolkning av de assyrisk-babyloniska och persiska kilskrifterna under första hälften av 1800-talet kom att kasta nytt ljus över Mediens äldre historia. Av dessa källor framgår att såväl Medien som kringliggande länder i urminnes tid bebotts av indoeuropeiska folk. En österifrån invandrande arisk stam syns dock redan mycket tidigt ha dels förjagat, dels underkuvat dessa folk. Mederna nämns för första gången i historien på 800-talet f.Kr. i assyriska källor. De bekände sig till zoroastrismen från och med akemenidisk tid. Prästklassen magerna hade en viktig ställning.
Efter Erik Menveds död 1319 valdes han till kung 1320, men måste underteckna en handfästning, som band honom vid de väljande stormännens medgivande i alla viktigare regeringshandlingar. Då han upptog sin bror Eriks tyska interventionspolitik utan slutgiltig framgång och pålade hårda skatter, reste sig stormännen och förjagade honom med hjälp av de holsteinska grevarna Gerhard och Johan 1326.
Denna tro har givit upphov till trivialnamnen satansflykt och djävulsflykt som benämning på johannesört. Finns även på engelska: Chase-devil (jaga/förjaga djävulen).
