Förkrympt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet förkrympt

1. Innanför skalet ligger två mantelflikar som fullständigt omger hela djuret. Hos många musslor sammanväxer de undre mantelkanterna med varandra, så att endast en springa lämnas för att sträcka ut foten. För att få tillräckligt med syre har musslor gälar. De ligger mellan mantelflikarna och bildar vanligen två blad på varje sida av kroppen. Foten är hos flera arter sammantryckt och tjänar som ställflyttningsorgan, varmed musslan långsamt kan krypa omkring. Hos andra är den böjd och i detta fall kan djuret kasta sig fram genom fotens rörelser. Det finns också arter där foten är förkrympt eller saknas, till exempel hos ostronen. (källa)
2. Renfana liknar prästkrage, men dess kantblommor har en helt annorlunda formad krona. Brämet är mycket kort och inte tunglikt. Kantblommorna är inte större än mittblommorna, utan snarare ännu mindre och dolda under blomkorgens ytterkant, synliga endast från undersidan. De kan kännas igen på det 3-flikiga brämet och är honblommor. Frukten har i spetsen en liten hinnkant som motsvarar ett förkrympt blomfoder. Växten har kraftig underjordstam och de styva stjälkarna bildar täta bestånd av en meters höjd. (källa)
3. Det är en flerårig, kal ört, till 80 cm hög med ett både djupgående och utbrett rotystem. Bladen är stora, krusiga och blågröna, de nedre har långa skaft. Blommorna är vita och har fyra kronblad. De sitter i välförgrenade blomställningar. Strandkål blommar i juni-juli. Fruktskidorna är stora och tvåledade. Den nedre leden är förkrympt och steril, medan den övre är nästan klotrund och innehåller det enda fröet. Frukten faller oöppnad. (källa)
4. På korgbottens mitt de tättsittande diskblommorna, vilkas fruktämnen sitter nedanför sin blommas hylle och därigenom får en plats i blomställningen, som är väl skyddad mot yttre åverkan. Varje särskild liten blomma har ett förkrympt, hårliknande blomfoder och en lång, smal, krona. Kronan består av ett smalt rör och ovanför detta en klocklik utvidgning. (källa)
5. Det är ett gräs som avviker i åtskilliga avseenden från andra gräs. Stråbasen är knölformigt förtjockad. Stråets fåtaliga blad (och slidor) sitter alla vid dess bas, och långt nere ses en för arten karaktäristiskt ensam ledknut, men för övrigt är strået i hela sin längd utan ledknutar och blad. Vippan är alltid mycket smal och oftasts av mörkviolett färg, till och med ståndarknappar och märken är nästan svartvioletta, tomfjällen blir dock ibland slutligen brunröda, och blomfjällens bas är vitgrön. Småaxen är vanligen 3-blommiga, men den översta blomman är steril och förkrympt, antingen knapplik eller mera långsträckt fjällik. (källa)